Bucket list

I ett mörkt tält i somras fick jag en ide om att jag skulle vara lite vuxet allmänbildande gentemot mina barn och bestämde att vi skulle lyssna på Greta Thunbergs sommarprat. Jag var tvungen att stänga av efter ett tag. Greta har ett viktigt syfte och mål på sin agenda men vi behövde kanske där och då en lite mer uppiggande framtidstro. Domedagen är nära och som jag uppfattade det har vi typ sju år kvar på jorden. Kanske var det den mänskliga faktorn som slog över i ren överlevnadsinstinkt men jag låg där i mörkret och tänkte, sju år? Hög tid att skaffa sig en Bucket list. 

Alltså varifrån kommer idén om att man måste förverkliga sig själv? Rent historiskt måste den vara relativt ny? Nån gång när vi slutade tro på livet efter detta, skulle plötsligt det verkliga livet proppas med omöjliga äventyr och önskningar. All möjlig skit har människor härdat ut genom tiderna i tron att på alla ens önskningar går i uppfyllelse efter döden.

Femtiotalet förändrande den synen, då med Maslows behovstrappa. Helt utan empiriskt stöd satt han och filurade på människans grundläggande behov, där han även såg självförverkligandet som slutstation efter att ha ätit sig mätt, haft sex, bildat familj och gjort karriär. Lite krasst förenklat men ändå. 

Alltså ibland undrar jag hur framtiden skulle se ut om man helt enkelt raderar åren från kanske 1935 fram till typ -75 när det gäller psykologi och beteendevetenskap och helt enkelt bestämde att börja om? Varför inte utplåna beteendevetenskapens ”vilda västern” en gång för alla? Jag är ganska övertygad om att vi på sikt skulle må så mycket bättre utan dessa obestridda idéer om saker och ting. Man ska inte glömma att teorin om könsroller t.ex. hade sitt egentliga ursprung i att skapa argument för kvinnors underlägsenhet gällande högre studier, numera en teori som genusforskare förkastar men som ändå i stort fortfarande påverkar vår vardag som man och kvinna. 

Så hur blev det med min Bucket list? Ja, jag tänkte ju onekligen en hel del på Greta och bestämde mig för att bli bättre på att sopsortera, se över min konsumtion men också att vara tacksam och stolt över det jag har. En fylld frys, ett hem, barnen, vänner, mitt jobb och göra så gott jag kan, för karriär som bildlärare kan en ju knappast räkna med. Och att självförverkligande är att bara finnas till och vara den man är. För att man finns, ett slags själv för verkligheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s