Likt en gammal indian

Likt en gammal indian tänker jag att den skit jag sprider om andra måste jag själv spegla mig i. Den kritik jag ger andra har ofta med mig själv att göra. Tänk efter, varför blir jag upprörd och irriterad? Varför retar jag mig på en viss person? Det är först därefter som en ska gå vidare och kläcka ur sig vad en tycker, men inte om individens utseende -för vad ska denne göra åt det? Utan det som är kvar handlar om sund gränssättning, tänker jag.

Ibland är det jobbigt att höra om andras spontana åsikter, om folk man tycker om. Särskilt jobbigt är det att lyssna utan att veta hur man ska reagera, vad man ska säga? Barn har ofta den arenan. Barn ska inte behöva höra vad vuxna tycker illa om hos varandra, andra, ändå gör dem det.

Jag tänker, lär barn att vuxna som talar illa om varandra är mindre vetande, de förstår helt enkelt inte bättre. Tyck synd om dem. Du vet ju vad som gäller och du behöver inte säga emot. Det ansvaret har bara vuxna. Men känn att det finns där, inuti dig. Du vet som vad som är rätt. Tro på det. Våga vara indian.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s