Knivad

När jag gick på högstadiet hade jag en klasskamrat som kallades för Kniven, förstod aldrig riktigt varför? Kanske var det så i det gänget han tillhörde att alla skulle ha nått smeknamn? Gänget där en kille råkade skriva Elvis P på ryggen av jeansjackan? Elvispen. Kanske därefter som lite coolare köksredskap användes som smeknamn? Mig veterligen bar han aldrig kniv.

Många tankar idag efter ”knivdådet” i Eslöv. Att bli knivhuggen på sitt jobb? Ja, den fastnar. Att bli attackerad och knivhuggen, när händer det och varför?

Vid ett tillfälle under min karriär hade jag en elev som viftade med en kniv framför mig. Jag hade betygssamtal i rummet intill min bildsal, enskilt med elever, varav en hittade en mattkniv som låg på en hylla. Det tog mig ungefär 8 månader innan jag slutade vara rädd, efter den situationen som uppstod. Det värsta var kanske när jag ett och ett halvt år senare pratade med pojkens mamma och förstod att hon inte hade en aning om vad som hade hänt och surt undrade varför jag inte hade hört av mig tidigare?

Säkerheten för lärare. Ska jag, som typ blivit utsatt för ett brott, höra av mig till gärningsmannens mamma? En erfarenhet som låt oss säga i all ödmjukhet har gjort mig införstådd i att allt kan hända och att jag kanske inte har någon som står upp för mig, oavsett vilka blanketter jag än fyller i.

Händelsen i Eslöw påverkar mig. Jag undrar vad som hände innan det värsta hände?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s