För vems skull är jag här?

Jag jobbade på fritids ett tag och en sen eftermiddag mitt i vintern kom den där grabben i trean till mig och tackade för dagen och sa hejdå. Mitt hjärta smälte, för relationen hade minst sagt varit anspänd. Några dagar senare förstod jag att hans mamma ringt och med all rätt undrat vem i helvete som skickat hem hennes son i kortbyxor och t-shirt? Det var ju fredag också.

Vid det laget var jag en bra bit över fyrtio, och hade tre egna barn. Men jobbet, det var nytt. Jag kunde inte de där oskrivna koderna, jag hade inte vanan inne att följa upp eller ens förstå att han bara sa hejdå till mig för jag var den ende som kunde hjälpa honom att ha rätt kläder på sig och få med sig rätt grejer hem. Allt jag gjorde i stunden var att nära mitt eget ego.

I mitt tidigare inlägg skrev jag kring vfu studenter. Man måste vara ödmjuk med hur svårt det är att slängas in i ett sammanhang. Det finns så mycket kunskap som man inte kan greppa direkt. Mycket handlar om relation och erfarenhet, men också en medvetenhet om sina egna resurser.

För vems skull är jag här? Det är en ständigt relevant fråga i sammanhanget när man arbetar med människor. Mina behov kommer alltid sist, oavsett vad jag tycker om det. Har man den inställningen så går det ofta bra.

(Sen vill jag bara säga att några utav er har så usla förutsättningar att göra jobbet bra. Och att det då inte handlar om inställning utan att gemensamt ställa krav och uppmärksamma er arbetssituation genom facket.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s