Lite viktigt pruttande

Alltså idag, jag vet inte vad jag har käkat men jag hade smatterband där bak. Lektioner som vanligtvis brukar vara bubbliga var idag typiskt nog väldigt tysta. Såpass att en av mina små pruttar hördes. Märkligt nog började eleverna surra kring vad det var för ljud de hade hört? Nån trodde det kom från elementet, en annan att det lät som arabiska, nån tyckte det kom utifrån, vad det en skrapande stol, en tuschpenna som exploderat eller var det rent av en fis? I så fall vems?

I sammanhanget blir det ju lite lustigt när en lär så mycket om språkutvecklande arbetssätt och barnen inte ens kan identifiera en fjärt. Vad säger inte det om all skit som kommer från munnen? Det kan ju betyda lite vad som helst, inte undra på att de inte hänger med?

I morse hade den egna klassen och jag lite extra tid tillsammans och vi skulle diskutera motivation. Först en gedigen genomgång av begreppet. Låter som nån form av motion?, föreslog nån. En annan trodde att jag pratade om morötter. Vi skulle titta på en film som var tre och en halv minut om hur man motiverar sig för skolarbete och förförståelsen tog ungefär en kvart. Men vad det händer grejer när de fattar vad det är vi ska diskutera.

Jag fick flow kan jag erkänna. Jag beskrev motivation som en trappa man ska upp för. Vad händer när nått är svårt? Jag fångande upp diskussionen och berättade att när man lär sig nya saker som man tycker är svåra att förstå så hamnar man i kris. När man ska upp för det där första trappsteget, och känner att man inte klarar det, vad händer då? Jo, ni har redan berättat det, förklarade jag. Man börjar tvivla på om det man ska lära sig är viktigt? Man börjar också tvivla på om läraren ens kan lära ut? Man blir stressad för att man inte kanske inte fattar och då lägger man ansvaret på något annat, eller någon annan. Alltså, att de bara stannande upp och tyckte att det lät rimligt. Vad finns det för strategier för att hamna på nästa trappsteg?

Bland mina kids finns också en oro för framtiden. Hur ska jag bli sedd av det svenska samhället med min brytning, min slöja, min hudfärg.. Lite elefanten i rummet, nått man bara kväver tänker jag. När vi pratade om motivation idag så kom diskussionen upp om varför man ska anstränga sig i skolan när man ändå bara, i bästa fall, kommer att hamna på en truck på ett lager? Det är inte fel, om man väljer det själv. Men att sitta på en truck i 40 år och egentligen velat bli advokat eller läkare?

Jag valde att berätta om min syn på att nå framgång. Dels att anstränga sig för att nå högre kunskaper men också att anstränga sig för att ha ett rikt socialt kontaktnät. Tänk på ditt rykte som person, var alltid ditt bästa jag och skaffa dig kontakter. Människor som puffar dig framåt på olika sätt för att du är en person med goda egenskaper. Sen behöver man också göra upp med med sig själv kring tur, vissa har tur andra inte. Man ska inte förlita sig på tur, inte vara avundsjuk på de som fått tur. Tur går inte att påverka, med de två första ansträngning och sociala kontakter kan man putsa och göra något åt.

Ja däri fick jag in poängen med både ansträngning i sitt skolarbete och hur man beter sig, och varför vi lärare flikar in det sistnämnda emellanåt. Min upplevelse är att de fick tankar med sig att processa, och det kändes bra. De hörde i alla fall inte mitt fisande den lektionen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s