visuell kultur

Många diskussioner jag hamnar i på nätet med andra bildlärare kretsar ofta kring bildämnet innehåll och utformning. Bildämnet ömsar ju fortfarande skinn och formas efter tidens anda, så som det också vara, men för oss undervisande lärare kan det vara både vara svårt och allt för utmanande. Enligt nya kursplanen kan man läsa detta kunskapskrav från årskurs 9:

Eleven kan tolka såväl samtida som historiska bilder och visuell kultur och för då XX och XXX underbyggda resonemang med kopplingar till egna erfarenheter, andra verk och företeelser i omvärlden.

Vad gör man på denna lilla tid man har på schemat när innehållet plötsligt verkar gigantiskt genom två ord visuell kultur. Är inte det typ allt? Eller? Hur förklarar man visuell kultur?

I bildämnet ska eleven inte bara visuellt hantera traditionellt bildspråk som i konst, foto och numera rörliga bilder som film och reklam. Visuell kultur utökar begreppet till exempelvis webbsidor och  dataspel och handlar inte bara om själva uttrycksformen utan även det sätt vi interagerar med dessa. Om detta läser jag just nu ur Cathrine Björck doktorsavhandling ”Klicka där! En studie om bildundervisning med datorer.” Jag lägger länken sist i inlägget. Cathrine skriver

den visuella kulturen påverkar vår bild av världen och vår identitetsuppfattning. De objekt vi skapar bidrar till vår världsbild och hur vi skapar oss själva. De bilder vi ser är inte direkta avbildningar av världen utan de sätt vi ser dem påverkar hur vi uppfattar världen”

..och fortsätter senare…

Eftersom barn och unga genom olika medier kommer i kontakt med en stor mängd visuell kultur påverkas deras uppfattning om sig själva och vår värld. Barn och unga är dessutom i högsta grad medskapare i vår visuella kultur genom sin visuella uttryck och sina interaktioner på digitala arenor.”

Om jag själv flanerar i funderingar kring visuell kultur tänker jag att det är ett vanligt sätt idag att kommunicera via bilder genom t.ex. instagram och snapchat.  Där kan man ju tex diskutera bildernas intryck, vad de förmedlar och kanske de filter man kan använda i de olika forumen och vad detta gör med bildens karaktär och uttryck. Till skillnad från reklamens värld så fylls internet inte med en ”viss typ av utseenden” utan där kan istället fascinationen väckas kring någon som väldigt överviktig, och hoppar på stutsmatta i en hemmagjord video på youtube,  som också är någons barn, som finns på riktigt. Det finns en kontrast mellan det uppstyrda, tillverkade, planlagda vi möter i teve och verkliga människor som finns, delar och stundtals hängs ut på nätet. Det här borde vara en del av det övergripande värdegrundsarbetet i skolan och inte ansvaras av ett av mindre skolämnena som bild ändå är. Jag gjorde en lyckad insats kring detta med årskurs sju i höstas som du kan läsa om här: https://bildsal117.wordpress.com/2014/09/05/50-minuter-likabehandling/.

Visuell kultur behöver ju inte vara så krångligt. I årskurs sju arbetar de med ett bokprojekt i svenska och hos mig på bilden har vi pratat om bokens framsida. De har med hjälp av olika bilder bestämt i sina grupper vilken genre som skulle höra ihop med bilden och gett förslag på titel på boken. En bild har vi pratat lite mer om.

Skärmavbild 2015-02-19 kl. 15.56.03Det är den här bilden. Jag börjar med att berätta vad den föreställer, att det är flicka som har vit klänning som springer mot en grind på en grusväg i skogen. Det här skulle kunna vara min egen dotter, berättade jag, heta sommardagar går vi ofta och badar på kvällen.

Eleverna har satt handlingen som thriller rysare, deckare i samband med den här bilden. Så vad är det då som gör att den ser läskig ut? Då kommer vi in på exempel som kontraster mellan ljust och mörkt. Att det ligger ett filter över bilder med blå ton. Kopplar samman detta med att barnet springer osv.

Jag ser det som ett exempel på hur vi arbetat med visuell kultur och kommer att jobba vidare med att förändra en bilds uttryck genom att ladda upp den pixlr och lägga ett filter, skapa kontraster. Man måste lära sig vissa komponenter för att kunna vara en uppleva på ett medvetet sätt där man också kan urskilja kvalité och trovärdighet.

http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:706466/FULLTEXT01.pdf

att få upptäcka sin egen utveckling

Jag har väl fått mitt BFL arbete att funka sådär. Nått år var jag superambitiös och gjorde exempelböcker med stegrande kunskaper och samlade mängder med elevarbeten för att visa kvalitéer, ge tips och idéer kring hur man kan komma vidare. Det blev inte bra. Jag tyckte för många elever var väldigt ointresserade av var de kunskapsmässigt befinner sig just nu men har en ganska klar bild över vad de tänker sig nå upp till. Däremellan ganska stort glapp, för många. Jag la t.ex en arbetsuppgift i ett häfte med bilder rangordnade från E till A, beskrev kortfattat bildernas kunskapsinnehåll och var betyget landat och varför. Efter det följde ett par tips på vad man kan tänka på för att göra ännu bättre ifrån sig, inom just den här arbetsuppgiften. Vi gick igenom detta tillsammans och jag förklarade tanken med att få tips och råd längs vägen utifrån individuella förutsättningar, betydelsen av att öva för att bli bättre och att även dokumentera sina idéer, också de som man kanske inte fullt ut kan genomföra praktiskt.  Ändå bläddrade alla fram till sista sidan, som kretsade kring de högre betygen, och stod lika förhoppningsfulla som man bara kan göra hos frissan den tiodels sekund man faktiskt tror att man ska se exakt ut som kvinnan på bilden när man är klar. De hade ju fått tips.

Nä det funkade inte. Jag fick tänka om.

Mina sjuor har fått repetera grundkunskaper hela hösten och har ett gäng perspektivteckningar och ansiktets proportioner – ja dessa är mer som som ”träningsarbeten” och det blir därför inte lika känsligt att rakt på sak lägga sig i vad som behöver rättas till, som det kan vara annars i en konstnärlig process. Därför blev förra terminens avslutande övning att titta igenom sina bilduppgifter, välja en som man vill jobba vidare med, stanna upp och fundera på hur man skulle gjort annorlunda eller ännu bättre. De har sedan fotat sin bild före och efter.

IMG_2052IMG_2053IMG_2054

Att se vilka framsteg man gjort betyder väldigt mycket och skapar känslan av att inget är omöjligt. Ovan visar bilder av en flicka som valde att göra ytterligare en bild och de ligger i nummerordning frän vänster till höger. Jag valde dessa bilder för att man så tydligt ser hur hon successivt höjt sin kunskapsnivå genom att göra aktiva och medvetna val, och även använt sig av de kunskaper som delats ut. Jag ägnade henne knappa fem minuter under dagens lektion men då jag kunde ge tydliga exempel på utvecklade kvalitéer och feedback som jag tror, och hoppas innerligt, även skapat tro på själv och sin kapacitet en lång tid framöver.

Att vara effektiv i mötet är också att spara tid. Låter kanske krasst men elever som tror på sig själva och sin kapacitet vågar ju även försöka på egen hand, de klarar att misslyckas och behöver inte sin lärare bredvid sig hela tiden. Det kan lätt bli en ond cirkel i det båda parter tror är positiv feedback. Som lärare har jag också ett behov utav att själv få välja hur och när jag ska interagera med eleven, jag mår inte alls bra i en undervisnings situation där alla drar i mig och gapar uppassning och kräver uppmärksamhet, ofta för fel saker.

Jag tycker övningen blev mycket bra. Det kommer också att bli tydligare att förklara att det är just framstegen som bedöms och att man får hjälpas åt att bli ”duktiga” tillsammans.