Mitt bidrag som ämnesinspiratör till projektet teacherhack.

MALIN JÖNSSON OM BILDÄMNET

Skärmavbild 2015-02-02 kl. 21.41.21”Med tanke på det enorma bildflöde vi omringas av kan bildämnet bli ett av skolans absolut viktigaste ämnen, hoppas jag, under förutsättningen att undervisningens innehåll är tidsenligt. Att förhålla sig källkritisk till dessa bilder vi möter innebär även kunskap kring bildspråkets uppbyggnad och karaktär.”

Malin Jönsson arbetar f.n. på Sandgärdskolan strax utanför Borås och undervisar elever i årskurs 7-9.

Jag har inte varit digitalt aktiv speciellt länge. Det var först 2012 då min skola blev en sk 1-1 skola och försåg eleverna med varsin mac air som det digitala redskapet blev tillgängligt. Visst hade vi datasal, men det krävdes planering och tålmod med den laggande tekniken. Två moment man inte helt smärtfritt kombinerar med hundratals elever, för vi som undervisar i bild har i regel alla skolans klasser. Det krävdes också att man skulle ha ett syfte med att arbeta med digitala bilduppgifter, vilket är svårt när man är nybörjare. Den första digitala övningen jag gjorde var att laborera med filter i pixlr på färdiga foton för att skapa egna popkonstbilder. En övning som förut segat sig fram vecka efter vecka, med komplexa steg framåt, var klar på en lektion.

I ett så litet ämne som bild blir det väldigt intressant hur man kan fördela tiden och digitaliseringen gör att undervisningen blir mer effektiv. Jag vill inte plocka bort den praktiska skapande delen och ersätta den med digital bildproducering men jag vill heller inte att min tid ska användas till att göra ungefär samma sak om och om igen. En undervisning med fokus på hur man hanterar blyertspennan eller färg och pensel skapar även en arena där bara vissa elever lyckas, oftast flickor. Därför är variation väldigt viktig men att föra in nytt innehåll handlar också om att göra upp med invanda normer och förväntningar kring vad bildundervisning ska vara, vilket inte är det lättaste när man ensam ska representera ämnet på skolan.

Jag har själv omfattande kunskaper i traditionell bildframställning och är kanske också urtypen för digitalt motstånd? Med mina 44 år tillhör jag den lite äldre varianten lärare som “bara” undervisar i bild, också med gedigen utbildning i ämnet. Jag är duktigt på att måla och teckna, dreja och skulptera. Jag har sinne för färg och form, och det är erfarenheter som jag tar med mig in i den digitala världen. Om jag skapar något i datorn så reflekterar jag kring komposition och färgsättning, och det är även kunskaper jag är mån om att mina elever ska behärska. Jag har sett mig mätt på bildspel, filmer, planscher, redigerade foton för att förstå att ett digitalt verktyg har sina begränsningar. Man måste också komplettera med en annan typ av förståelse och den kunskap jag har som bildlärare. Den kunskapen är också betydligt svårare att lära sig på kort tid till skillnad från att hantera ett digitalt verktyg.

Jag har alltid lite andan i halsen kring bildämnets syfte, alltid förberedd på att ämnet ska strykas ur kursplanen av nån anledning. Jag tänker dagligen på bildämnets innehåll, hur man inom ämnet kan förhålla sig till de kunskaper man verkligen behöver. Det kanske inte längre är färglära och teckningsträning i traditionell form utan kräver nya sammanhang? Hur sammanfattas allmänbildning i ämnet bild egentligen? Vilka ingredienser krävs för att det ska uppfattas av fler som en nödvändighet?

Med tanke på det enorma bildflöde vi omringas av kan bildämnet bli ett av skolans absolut viktigaste ämnen, hoppas jag, under förutsättningen att undervisningens innehåll är tidsenligt. Att förhålla sig källkritisk till dessa bilder vi möter innebär även kunskap kring bildspråkets uppbyggnad och karaktär. Det finns även en våg av demokrati nu som jag upplever kommer att genomsyra bildämnet och de kunskaper som delas ut. Konsten, en yttrandefrihet så självklar för oss att vi knappt vet om det längre. Medie- och informationskunskap tränger sig tillbaka med nygammalt innehåll. Ett ämne som även kräver rörliga läromedel, vilket digitaliseringen kan tillgodose. Vi kan analysera och reflektera kring det vi upplever här och nu, vilket också ställer nya, spännande, läskiga, krav på mig som lärare. Vi har en stor del av vårt liv på internet och vi måste kunna förhålla oss till det genom kunskap.

I och med att mina elever har varsin dator håller jag successivt på att förändra innehållet i ämnet. Att göra collage i pixlr istället för att klippa och klistra från ihoptiggda veckotidningar. Att ha utställning på instagram, göra affisher på canva som ser “riktiga” ut, presentera bildanalys och bildarbeten med hjälp av iMovie, hålla en diskussion med guicktime player, redovisa med keynote, redigera dokumentärt som konstnärligt foto o.s.v. Som pedagog hjälper det digitala mig att vara tydlig. Jag kan spela in genomgångar så att eleverna kan pausa, repetera och lära i den takt de önskar. Den individuella handledningen ökar genom tätare skriftlig kommunikation och även i viss mån positiv bekräftelse via snapchat och instagram. De digitala verktygen öppnar nya möjligheter och stärker även det kommunikativa innehållet i ämnet. Jag har idag lättare för att motivera och bjuda in till lust och nyfikenhet kring bildarbete än under den långa period av min karriär då jag högtidigt travade runt i klassrummet med en öppen konsthistoriebok så att alla i klassen kunde se bilden vi skulle inspireras av. Också det ett viktigt perspektiv med digitalisering och att vara en del av nuet, för idag är våra sinnen bortskämda och vi är vana vid att låta ögonen vila på ett lättillgängligt bildspråk.

De allra flesta bilder idag är digitalt producerade i någon form så varför skulle inte detta prägla dagens bildundervisning? Jag tycker det är spännande och omfamnar digitaliseringen som en kär vän jag aldrig mer kan vara utan.

 

Efterklok

Årskurs åtta jobbar med en reklamkampanj som bl.a ska mynna ut i en egen tillverkad reklamfilm. De filmar med quick time player, med sin mac air och använder sig utav greenscreen tekniken som de redigerar i programmet iMovie.

Jag har precis i tanken ändrat hela mitt upplägg kring hur jag ska arbeta med det digitala verktyget iMovie i bildämnet, igen, och då menar jag få struktur på ”stegförsteg” instruktioner – inför nästa drabbning, för nu får det vara som det är. Det är andra gången jag kör ett ganska stort tema med iMovie, så jag är också i en inlärningsfas.

IMG_3541

När det gäller instruktionerna märker jag att jag tappar bort de flesta redan vid första steget, och då har jag stretat med allt som har med tydlighet och repetition att göra. Men eleverna öppnar inte en ”ny händelse”, de sparar inte allt material på skrivbordet i datorn och de lägger filmen först och klipper den nogsamt för att sedan undra hur man ändrar bakgrunden. Det känns som mina instruktioner är rena godnatt sagan, tysta elever under genomgången sitter uppenbarligen och tänker på annat.  Sen har jag valt grupparbete, vilket gör att den mänskliga faktorn slår in och de flesta sitter kanske och hoppas på att någon annan i gruppen har koll på läget? Så man slipper lära sig nått nytt, vilket kan vara en smula ansträngande och påverka självkänslan på ett icke förutsägbart sätt.

Jag tänker mig gå igenom grunderna på ett annat sätt nästa gång, eftersom det blivit uppenbart för mig att elevens erfarenhet leder till utvidgat förståelse. Faktum är att jag funderat på om vitsen är att de ska göra fel först? För att effektivisera tänker jag att alla elever plockar fram iMovie och sedan individuellt letar upp hur man skapar en ny händelse, hur man öppnar en ny film osv innan de gör det i grupp. I den bästa av världar kan man tro att barn lär av varandra men i skolarbete har de av nån anledning lärt sig att rationalisera och dela in sig i olika ansvar inom uppgiften och samarbetar oftast inte alls utan sitter bredvid varandra och knåpar med arbetsuppgiftens olika delar var och en för sig. Det kan också ha sina poänger men just i detta arbetsområde hade jag hoppats på en annan effekt. I slutet sitter en eller två i gruppen och redigerar filmen medan resten av gänget gör nått annat, för de är ju ”klara” och har svårt att koppla varför jag ifrågasätter deras bristande engagemang, i mitt tycke,  eftersom man gjort förpackningen , eller hittat bakgrundsbilden.. alltså gjort sin del.

hm

 

 

första andra tagning

Torsdagens ämneskonferens har jag ägnat imovie, ett filmprogram som hör apple till. Mina elever ska ju börja använda sig utav skolans greenscreen rum. För att värma upp så har alla fått i uppgift att säga ett par ord om sig själv och ha tre bilder i bakgrunden som hör till det man pratar om. Själv ställde jag mig bara och rapade upp några meningar utan eftertanke, van som jag är nu att se mig själv på film såg plötsligt en väldigt kul vinkel på att belysa kroppspråk, retorik och andra små nyanser som man tror att man har under kontroll. kroppspråket duggar tätt, man ser vad jag är nöjd med, hur jag rynkar på näsan efter att ha berättat om min ålder. En jättebra film ur det perspektivet. Därför publicerade jag den på youtube, ah, just doIT. Man får bjuda på sig själv. Jag funderar även på att filma mig när jag redovisar den. I övrigt vad det väl ingen höjdarrulle direkt men här är den:

Fick ett bra tips av en elev att lägga upp stödorden till vad man ska säga i keynote och låta texten rulla framför sig samtidigt som man filmar. Världen är som sagt full av smarta ungar, sån tur är.

Stärker flippen språket?

Dags för övning 3 i kursen digital skolutveckling.

Besvara, kommentera eller bearbeta andra kollegors kursmål och frågor.

Lite planlöst med regnet smattrandes mot rutan väcktes mitt intresse på http://randigaskal.blogspot.se/2013/11/mot-malet.html där jag kunnat läsa att ”fröken Rut Rand” bl.a. satt upp följande mål för den här kursen:

Jag ska se om flippar kan bidra till en ökad begreppsförståelse i SO, detta kommer ske helt ovetenskapligt och utan någon kontrollgrupp.

Jag tänkte ta mig an detta, jag är ju så himla bra på att vara helt ovetenskaplig och det känns alltid trevligt när någon uppmuntrar till lite allmänt filosoferande. Antingen ligger det mycket i det jag tycker, eller så är jag helt fel ute. Spännande.

Hm, vad menas nu med begreppsförståelse? Som jag har förstått det är detta nytt för lgr11, alla ämnen består utav begrepp som ska göras tydliga för eleven, en slags ordlista helt enkelt. Att stärka elevens språk är ett sätt att stärka dennes lärande.

Se vad fint bildläraren Anna-Lena Persson på Lindbergsskolan i Varberg har gjort på sin blogg: http://bildlindbergsskola.wordpress.com/bildbegrepp-2/ Som lärare får man kanske börja med att fundera på vilka begrepp som är väsentliga, och även vilka som är avancerade ( ”i det utvecklade resonemanget”) inom det enskilda ämnesområdet. Att få det att bli en naturlig del i vårt planerande.

Jag tror att flippar mycket väl kan bidra till en ökad begreppsförståelse i ämnet, under förutsättningen att man även har detta som en utgångs punkt i sin flip. Man ser till att tydliggöra de begrepp som man anser eleven bör kunna för att inhämta kunskaperna som delas ut. Sen kan man inte göra egna flippar om allt man vill lära ut, man måste låna och dela, filmsnuttar som inte alltid är särskilt tydliga och i mitt ämne bild dessutom kan vara på engelska. Men visst kan det vara värdefullt om alla flippande lärare tänker på hur man stärker elevens språk, då har vi snart ett mycket vässat flippotek tillsammans. http://kilskrift.blogspot.se/2013/11/flippklipp-for-alla-alla-for-flippklipp.html

Mitt digitala skollyftande jag

Nu är jag och bloggen anmäld till kursen i digital skolutveckling. Första öppna uppgiften är att presentera sig själv och var jag finns för andra på kursen.

mali_nMitt namn är  Malin Jönsson och jag arbetar som bildlärare.

Jag gick min utbildning på Umeå Universitet och har arbetat i 18 år som lärare på olika skolor och åldrar på barnen. Just nu arbetar jag på Sandgärdskolan, strax utanför Borås, och undervisar elever i årskurs 7-9.

Under hösten har jag startat en blogg som du är välkommen att följa. https://bildsal117.wordpress.com/ Att blogga tycker jag är ett bra sätt för mig som ensam bildlärare på skolan att samla mina tankar och idéer kring min undervisning. På bloggen bygger jag även vidare på en idé jag fått om flippat klassrum, något som jag tänker genomföra hösten 2014.

Jag har spelat in en genomgång som handlar om centralperspektiv och jag hoppas kunna lägga upp fler egna filmer i min spellista på Youtube. Jag håller även på att bygga upp ett bildförråd på pinterest. http://www.pinterest.com/bildfrokenmalin/boards/

Jag är ju inte bara lärare utan även stolt mamma. Jag har tre barn, 2 flickor och en pojke, som är 7,5 och 1 år . Det är i egenskap av både lärare och mamma som jag ofta besöker och knyter kontakter på twitter där jag har ett konto under mitt namn.

Vill du maila mig? Använd då min skolmail: malin.jonsson@edu.boras.se