att hålla igång och de digitala verktygen

”Jag kommer att filma min genomgång idag”, kläckte jag ur mig inför klassen. Det är alltid lika kul att säga av nån anledning, särskilt med slutklämmen ”..sen lägger jag ut filmen på youtube!”. Alltså deras miner, jag blir så väldigt road. Den där sekunden då de undrar om jag skojar eller i värsta fall faktiskt menar allvar? Även värdefull insikt delas ut här, tänker jag. Lärare borde ta till överraskningsmoment oftare och utmana förutfattade tankar. Varför skulle inte tanter kunna ha ett youtube konto?

youtube

Idag skulle det ritas hus och det kan vara smart att spela in sina genomgångar av massor av anledningar. Dels kan eleven repetera, hur ofta de vill och även hemma genom att titta på inspelningen. De kan lättare ta igen missad tid om de råkat bli sjuka eller fått förhinder. För tvåspråkiga elever kan man särskilt förtydliga ämnesbegrepp när man redigerar, vilket gynnar även svensktalande. Själv vässar jag mig som lärare. Vid ett inspelningstillfälle anstränger man sig automatiskt för att vara tydlig, sen är det ju inte alltid att man lyckas men det blir successivt bättre och man får en ökad medvetenhet om sin retorik. Vilket blir gynnsamt för eleverna. Jag håller också igång kunskaperna inom de digitala verktygen och använder de dagligen för olika syften. Jag gör mig tillgänglig inom professionen och ger möjlighet till inblick i undervisningens kvalité och känslan av att få ta del av barnets vardag i skolan. En insyn som jag tror stärker samarbetet för elevens bästa. Genom att publicera kan även andra ta del av kunskaperna som delas ut. Man hjälper lärare att hjälpa elever, även de som av olika anledningar har sin undervisning på en annan plats. Dessa elever har chans att få lite mer av samma undervisning som de andra, och ges tillfälle att vänja sig och förbereda sig på klassrumssituationen.

Och så vidare.

Men det ska ju självklart kännas okej. Och det gör det för mig. Alla hittar sina knep för att nå ut och fram och göra det bättre för våra elever.

superselfien

superselfie meMan försöker ju komma på lite kul grejer såhär mot slutet och en övning som vi ska jobba med i årskurs nio är ”superselfies”. Jag tänkte att det kunde vara kul att uppmärksamma eleverna nu när de ska sluta grundskolan genom att tapetsera väggarna med dessa superhjältar, eller göra ett bildspel inför avslutningsfesten.

Det är en smart idé tycker jag själv eftersom det är ett självporträtt då man döljer delar av fejset, det kan annars kännas lite utlämnande kanske? Som ni ser på min bild är det ju den fantastiska kvaliteten i det digitala hantverket som framhävs..:-) Det är ju onödigt att skrämma eleverna genom att sätta ribban allt för högt kunskapsmässigt, tänker jag, plus att jag inte har tid. Nåväl storvägrar nån elev så får väl självaste rektorn offra sig för konsten, och även bland kollegiet borde det väl finnas en och annan superhjälte?

Temat är ju även en lättsam ingång till en massa internetkunskap, hoppas jag på, som även öppnar upp för det som ungdomarna vill diskutera. Det kan vara alltifrån fenomenet selfies, bilder i sociala medier, ytligt och djupt, hur man vill bli sedd, publicering och spridning av av bilder. Jag vet ju inte riktigt vad jag lyfter på hatten för här,  det märks liksom att vi pratar alldeles för lite om sånt i skolan så det är ju värdefullt att eleverna själva får styra den diskussionen, om det blir nån.

URs serie Artityd om selfies och självporträtt  blir ett bra tillägg till temat.

Arbetsuppgiften består av att fota sig själv med en ansiktsmask. Masken kan man tillverka innan man fotar eller redigera i efterhand. Tanken är att vi ska arbeta med programmet pixlr och jag tror att de allra flesta känner till de olika verktygen, eller så får man fråga. Jag går igenom vissa allmänna grejer, men det är svårt att på förhand veta behovet. Alla vill ju bestämma allting själva nuförtiden.

I övrigt har jag inte så mycket färdigt, måste prova mig fram först.

sätt upp digitala mål

Jag hade ett samtal häromdagen som fick mig att minnas mitt begynnande bloggande hösten 2012. Under sommaren hade jag funderat väldigt mycket på hur jag skulle kunna komma vidare, och då menar jag digitalt i ämnet bild. Dessa funderingar blev även startskottet för min blogg bildsal117, jag skulle här dokumentera min utveckling och få lite morot att orka streta på.

Själv är jag född 1971, så jag är i skarven mellan ung och gammal inom området. En dator har långt ifrån varit en naturlig del i min vardag och i mitt arbete som lärare var det egentligen först när min skola blev sk 1-1 som man i egentlig mening fick möjligheten att digitalisera delar av undervisningen. Alltså utan att drabbas av nervösa trauman som en datasal med en klassuppsättning (minus tre) kommunala Asus tjockdatorer minst sagt kunde bidra med i en undervisningssituation. Man ville liksom bara lägga sig på golvet och hyperventilera, så en egen elevdator gör gott och är första viktiga steget mot en god digitalisering.

Svårigheten med datorkunskap, som jag upplever det då som nu, är att det ofta tillfaller en IKT pedagog. Utifrån min generation är det då ganska mänskligt att man reagerar med att det här är såpass svårt att man måste utse en särskild person på skolan som jobbar med detta, tänker jag. Vissa blir så nervösa att man kan knappt klarar att trycka på on utan att IKT pedagogen stöttar upp. På min dåvarande arbetsplats fanns tre IKT pedagoger som även undervisande eleverna i IKT, för att göra de redo att använda sitt digitala redskap i övrig undervisning. Det jag reagerade på, i ett litet blogginlägg, var varför jag aldrig erbjöds en heltidsanställning som bildlärare när det fanns tre pedagoger på skolan som undervisade i ett ämne som inte fanns i lgr 11, utan kunskaper som faktiskt var integrerade bl.a i mitt ämne bild.

Alla måste bli bättre på att se om sitt hus och de kunskaper man behöver för att bedriva en modern undervisning som även följer våra styrdokument. Genom att inte uppdatera våra kunskaper sänker vi ämnets status, vi når inte upp till de högre lönerna och karriärs möjligheterna blir begränsade. Se till att levla upp! Gör det för din egen skull, och för oss.

Jag önskar att jag hade kvar min första digitala planering, den hade visat på vilket låg nivå jag var på. Jag minns t.ex att jag hade som mål att hitta ett program där man kunde klippa ut bilder och göra ett collage, men att jag inte var helt säker på att det fanns. Jag tittade helt enkelt igenom min planering  i ämnet och klurade på vad eleverna skulle kunna göra digitalt. Eleverna själva gav också mängder med tips och förslag, vilket i sin tur gav mig kunskaper i ett förnyat ledarskap och hur man bör förhålla sig som pedagog i en värld där ny kunskap poppar upp varje dag.

Sen blev det ett politiskt beslut om att alla har rätt till heltidsanställning, så året därpå drygade jag ut min tjänst med att bli – IKT pedagog. Så svårt är det inte.

Du kommer att märka att du har kunskaper inom färg och form som ingen kan ta ifrån dig. och som även är svårare att bunkra upp än att lära sig hantera ett digitalt redigeringsprogram. Så starta hösten med minst ett digitalt mål i ämnet. Jag som numera är fritidspedagog saknar min förtroende tid, det är ändå tio timmar i veckan som du som är lärare får extra lång ledighet för. Nyttja den väl.

Mitt bidrag som ämnesinspiratör till projektet teacherhack.

MALIN JÖNSSON OM BILDÄMNET

Skärmavbild 2015-02-02 kl. 21.41.21”Med tanke på det enorma bildflöde vi omringas av kan bildämnet bli ett av skolans absolut viktigaste ämnen, hoppas jag, under förutsättningen att undervisningens innehåll är tidsenligt. Att förhålla sig källkritisk till dessa bilder vi möter innebär även kunskap kring bildspråkets uppbyggnad och karaktär.”

Malin Jönsson arbetar f.n. på Sandgärdskolan strax utanför Borås och undervisar elever i årskurs 7-9.

Jag har inte varit digitalt aktiv speciellt länge. Det var först 2012 då min skola blev en sk 1-1 skola och försåg eleverna med varsin mac air som det digitala redskapet blev tillgängligt. Visst hade vi datasal, men det krävdes planering och tålmod med den laggande tekniken. Två moment man inte helt smärtfritt kombinerar med hundratals elever, för vi som undervisar i bild har i regel alla skolans klasser. Det krävdes också att man skulle ha ett syfte med att arbeta med digitala bilduppgifter, vilket är svårt när man är nybörjare. Den första digitala övningen jag gjorde var att laborera med filter i pixlr på färdiga foton för att skapa egna popkonstbilder. En övning som förut segat sig fram vecka efter vecka, med komplexa steg framåt, var klar på en lektion.

I ett så litet ämne som bild blir det väldigt intressant hur man kan fördela tiden och digitaliseringen gör att undervisningen blir mer effektiv. Jag vill inte plocka bort den praktiska skapande delen och ersätta den med digital bildproducering men jag vill heller inte att min tid ska användas till att göra ungefär samma sak om och om igen. En undervisning med fokus på hur man hanterar blyertspennan eller färg och pensel skapar även en arena där bara vissa elever lyckas, oftast flickor. Därför är variation väldigt viktig men att föra in nytt innehåll handlar också om att göra upp med invanda normer och förväntningar kring vad bildundervisning ska vara, vilket inte är det lättaste när man ensam ska representera ämnet på skolan.

Jag har själv omfattande kunskaper i traditionell bildframställning och är kanske också urtypen för digitalt motstånd? Med mina 44 år tillhör jag den lite äldre varianten lärare som “bara” undervisar i bild, också med gedigen utbildning i ämnet. Jag är duktigt på att måla och teckna, dreja och skulptera. Jag har sinne för färg och form, och det är erfarenheter som jag tar med mig in i den digitala världen. Om jag skapar något i datorn så reflekterar jag kring komposition och färgsättning, och det är även kunskaper jag är mån om att mina elever ska behärska. Jag har sett mig mätt på bildspel, filmer, planscher, redigerade foton för att förstå att ett digitalt verktyg har sina begränsningar. Man måste också komplettera med en annan typ av förståelse och den kunskap jag har som bildlärare. Den kunskapen är också betydligt svårare att lära sig på kort tid till skillnad från att hantera ett digitalt verktyg.

Jag har alltid lite andan i halsen kring bildämnets syfte, alltid förberedd på att ämnet ska strykas ur kursplanen av nån anledning. Jag tänker dagligen på bildämnets innehåll, hur man inom ämnet kan förhålla sig till de kunskaper man verkligen behöver. Det kanske inte längre är färglära och teckningsträning i traditionell form utan kräver nya sammanhang? Hur sammanfattas allmänbildning i ämnet bild egentligen? Vilka ingredienser krävs för att det ska uppfattas av fler som en nödvändighet?

Med tanke på det enorma bildflöde vi omringas av kan bildämnet bli ett av skolans absolut viktigaste ämnen, hoppas jag, under förutsättningen att undervisningens innehåll är tidsenligt. Att förhålla sig källkritisk till dessa bilder vi möter innebär även kunskap kring bildspråkets uppbyggnad och karaktär. Det finns även en våg av demokrati nu som jag upplever kommer att genomsyra bildämnet och de kunskaper som delas ut. Konsten, en yttrandefrihet så självklar för oss att vi knappt vet om det längre. Medie- och informationskunskap tränger sig tillbaka med nygammalt innehåll. Ett ämne som även kräver rörliga läromedel, vilket digitaliseringen kan tillgodose. Vi kan analysera och reflektera kring det vi upplever här och nu, vilket också ställer nya, spännande, läskiga, krav på mig som lärare. Vi har en stor del av vårt liv på internet och vi måste kunna förhålla oss till det genom kunskap.

I och med att mina elever har varsin dator håller jag successivt på att förändra innehållet i ämnet. Att göra collage i pixlr istället för att klippa och klistra från ihoptiggda veckotidningar. Att ha utställning på instagram, göra affisher på canva som ser “riktiga” ut, presentera bildanalys och bildarbeten med hjälp av iMovie, hålla en diskussion med guicktime player, redovisa med keynote, redigera dokumentärt som konstnärligt foto o.s.v. Som pedagog hjälper det digitala mig att vara tydlig. Jag kan spela in genomgångar så att eleverna kan pausa, repetera och lära i den takt de önskar. Den individuella handledningen ökar genom tätare skriftlig kommunikation och även i viss mån positiv bekräftelse via snapchat och instagram. De digitala verktygen öppnar nya möjligheter och stärker även det kommunikativa innehållet i ämnet. Jag har idag lättare för att motivera och bjuda in till lust och nyfikenhet kring bildarbete än under den långa period av min karriär då jag högtidigt travade runt i klassrummet med en öppen konsthistoriebok så att alla i klassen kunde se bilden vi skulle inspireras av. Också det ett viktigt perspektiv med digitalisering och att vara en del av nuet, för idag är våra sinnen bortskämda och vi är vana vid att låta ögonen vila på ett lättillgängligt bildspråk.

De allra flesta bilder idag är digitalt producerade i någon form så varför skulle inte detta prägla dagens bildundervisning? Jag tycker det är spännande och omfamnar digitaliseringen som en kär vän jag aldrig mer kan vara utan.

 

Efterklok

Årskurs åtta jobbar med en reklamkampanj som bl.a ska mynna ut i en egen tillverkad reklamfilm. De filmar med quick time player, med sin mac air och använder sig utav greenscreen tekniken som de redigerar i programmet iMovie.

Jag har precis i tanken ändrat hela mitt upplägg kring hur jag ska arbeta med det digitala verktyget iMovie i bildämnet, igen, och då menar jag få struktur på ”stegförsteg” instruktioner – inför nästa drabbning, för nu får det vara som det är. Det är andra gången jag kör ett ganska stort tema med iMovie, så jag är också i en inlärningsfas.

IMG_3541

När det gäller instruktionerna märker jag att jag tappar bort de flesta redan vid första steget, och då har jag stretat med allt som har med tydlighet och repetition att göra. Men eleverna öppnar inte en ”ny händelse”, de sparar inte allt material på skrivbordet i datorn och de lägger filmen först och klipper den nogsamt för att sedan undra hur man ändrar bakgrunden. Det känns som mina instruktioner är rena godnatt sagan, tysta elever under genomgången sitter uppenbarligen och tänker på annat.  Sen har jag valt grupparbete, vilket gör att den mänskliga faktorn slår in och de flesta sitter kanske och hoppas på att någon annan i gruppen har koll på läget? Så man slipper lära sig nått nytt, vilket kan vara en smula ansträngande och påverka självkänslan på ett icke förutsägbart sätt.

Jag tänker mig gå igenom grunderna på ett annat sätt nästa gång, eftersom det blivit uppenbart för mig att elevens erfarenhet leder till utvidgat förståelse. Faktum är att jag funderat på om vitsen är att de ska göra fel först? För att effektivisera tänker jag att alla elever plockar fram iMovie och sedan individuellt letar upp hur man skapar en ny händelse, hur man öppnar en ny film osv innan de gör det i grupp. I den bästa av världar kan man tro att barn lär av varandra men i skolarbete har de av nån anledning lärt sig att rationalisera och dela in sig i olika ansvar inom uppgiften och samarbetar oftast inte alls utan sitter bredvid varandra och knåpar med arbetsuppgiftens olika delar var och en för sig. Det kan också ha sina poänger men just i detta arbetsområde hade jag hoppats på en annan effekt. I slutet sitter en eller två i gruppen och redigerar filmen medan resten av gänget gör nått annat, för de är ju ”klara” och har svårt att koppla varför jag ifrågasätter deras bristande engagemang, i mitt tycke,  eftersom man gjort förpackningen , eller hittat bakgrundsbilden.. alltså gjort sin del.

hm

 

 

första andra tagning

Torsdagens ämneskonferens har jag ägnat imovie, ett filmprogram som hör apple till. Mina elever ska ju börja använda sig utav skolans greenscreen rum. För att värma upp så har alla fått i uppgift att säga ett par ord om sig själv och ha tre bilder i bakgrunden som hör till det man pratar om. Själv ställde jag mig bara och rapade upp några meningar utan eftertanke, van som jag är nu att se mig själv på film såg plötsligt en väldigt kul vinkel på att belysa kroppspråk, retorik och andra små nyanser som man tror att man har under kontroll. kroppspråket duggar tätt, man ser vad jag är nöjd med, hur jag rynkar på näsan efter att ha berättat om min ålder. En jättebra film ur det perspektivet. Därför publicerade jag den på youtube, ah, just doIT. Man får bjuda på sig själv. Jag funderar även på att filma mig när jag redovisar den. I övrigt vad det väl ingen höjdarrulle direkt men här är den:

Fick ett bra tips av en elev att lägga upp stödorden till vad man ska säga i keynote och låta texten rulla framför sig samtidigt som man filmar. Världen är som sagt full av smarta ungar, sån tur är.

Stärker flippen språket?

Dags för övning 3 i kursen digital skolutveckling.

Besvara, kommentera eller bearbeta andra kollegors kursmål och frågor.

Lite planlöst med regnet smattrandes mot rutan väcktes mitt intresse på http://randigaskal.blogspot.se/2013/11/mot-malet.html där jag kunnat läsa att ”fröken Rut Rand” bl.a. satt upp följande mål för den här kursen:

Jag ska se om flippar kan bidra till en ökad begreppsförståelse i SO, detta kommer ske helt ovetenskapligt och utan någon kontrollgrupp.

Jag tänkte ta mig an detta, jag är ju så himla bra på att vara helt ovetenskaplig och det känns alltid trevligt när någon uppmuntrar till lite allmänt filosoferande. Antingen ligger det mycket i det jag tycker, eller så är jag helt fel ute. Spännande.

Hm, vad menas nu med begreppsförståelse? Som jag har förstått det är detta nytt för lgr11, alla ämnen består utav begrepp som ska göras tydliga för eleven, en slags ordlista helt enkelt. Att stärka elevens språk är ett sätt att stärka dennes lärande.

Se vad fint bildläraren Anna-Lena Persson på Lindbergsskolan i Varberg har gjort på sin blogg: http://bildlindbergsskola.wordpress.com/bildbegrepp-2/ Som lärare får man kanske börja med att fundera på vilka begrepp som är väsentliga, och även vilka som är avancerade ( ”i det utvecklade resonemanget”) inom det enskilda ämnesområdet. Att få det att bli en naturlig del i vårt planerande.

Jag tror att flippar mycket väl kan bidra till en ökad begreppsförståelse i ämnet, under förutsättningen att man även har detta som en utgångs punkt i sin flip. Man ser till att tydliggöra de begrepp som man anser eleven bör kunna för att inhämta kunskaperna som delas ut. Sen kan man inte göra egna flippar om allt man vill lära ut, man måste låna och dela, filmsnuttar som inte alltid är särskilt tydliga och i mitt ämne bild dessutom kan vara på engelska. Men visst kan det vara värdefullt om alla flippande lärare tänker på hur man stärker elevens språk, då har vi snart ett mycket vässat flippotek tillsammans. http://kilskrift.blogspot.se/2013/11/flippklipp-for-alla-alla-for-flippklipp.html