bildämnets vecka onsdag

Tillbaks till jobbet igen och jag fortsätter att dokumentera min vecka i bilder på Instagram. Jag tycker det är ganska lärorikt, och då menar främst för mig själv. Responsen utifrån är ju inte överväldigande men ändå några som har hört av sig. Jag har valt några bilder som jag vill berätta mer om.

Skärmavbild 2018-04-18 kl. 20.26.35Det är ju lärarbrist idag och jag som säkert många andra oroar mig lite kring vilka konsekvenserna kommer att bli. Jag har ju alltid haft många elever och väldigt sällan träffat på någon som kan påverka som faktiskt också gjort ett försök. Jag minns en chef för väldigt länge sedan som skrockade och jämförde med kinesiska pedagoger som tydligen kan ha flera tusen elever. Jaha? Men nu jobbar ju inte jag i Kina? Allting hittills den här veckan påminner mig om hur många elever jag har och hur illa det rimmar med det arbetssätt som jag förväntas bemöta mina elever med.

 

Skärmavbild 2018-04-18 kl. 20.23.00

För man måste ju verkligen vara överallt, se allt och det är omöjligt att överblicka en lärande situation ur så många perspektiv samtidigt.

Ändå gör man ett försök.

Man har nånstans fått för sig att det faktiskt är möjligt.

Saker som ingen har gjort. Barn kommer undan med felaktigt beteende hela tiden. De är för många.

 

Skärmavbild 2018-04-18 kl. 20.26.48Jag vill inte låta någon skugga falla över mina mentorselever, det är en mysig grupp som stretar på,  men det är kämpigt att vara mentor och bildlärare. Jag orkar inte engagera mig i allting och klasser kan vara som ett lotteri, en grupp sköter sig själva medan nästa tar all tid och kraft. Arbetsbördan kan variera oerhört. Dessutom är själva arbetsuppgiften ganska luddig då det egna samvetet styr arbetsinsatsen. Jag skrev ju precis att jag inte orkar engagera mig i allting, för verkligen vad som helst kan hända inom ramen för mentorskap.

 

Skärmavbild 2018-04-18 kl. 20.26.58

Dagen har gått i ett som vanligt. jag har nog haft ett tiotal  bedömningssamtal på väg till kaffeautomaten, i korridoren och på skolgården. Så inte så mycket kaffe idag, två koppar. Ett lite uppslitande elevärende på den längre pausen på eftermiddagen. Men också lärt mig hitta omdömena på Dexter och kunnat göra mig redo för utvecklingssamtal. I morgon blir också en lugnare dag. Tror jag.

Tack för att du läser – Ses i morrn då!

bildämnets vecka tisdag

Avbrott för VAB idag. Mitt mellanbarn har brillor och undersöker ögonen regelbundet. Den här gången med pupill vidgande droppar och är halvblind resten av dagen. Jag har själv glasögon så jag vet hur trött man blir i huvudet av stirra på små bokstäver i fjärran. Så det blev en vilodag.

Man har alltid lite dåligt samvete för att man är hemma med sina egna barn, eller hur? Det jobbigaste samtalet man kan ringa, till jobbet för att berätta att barnet insjuknat helt ur det blå med 40 graders feber, kräktes i hallen precis när man skulle gå ut till bilen, fått en pil i axeln på skolgården eller skärt sig i örat på slöjden.. Ja du fattar, helt osannolika grejer. Men som händer med ungar. Jättejobbigt. Ibland ger jag upp och anger typ böldpest som skäl samtidigt som jag slänger på luren snabbt, ett bra knep för att få vara i fred. Då tänker alla att jag förmodligen är på väg att bli utbränd och är extra snälla när jag kommer tillbaka. Man måste ju tänka förebyggande också och se till att bli påfylld, det är en bra grej för att också må bra.

Nånting som fyller på mig, i egenskap av bildlärare, är ett fotoprojekt som anordnas av Lars Tunbjörks stiftelse här i Borås. Deltagarlistan är lite brokig men det är oerhört värdefullt att vi ändå är tre bildlärare på högstadiet som hakat på det här projektet, en unik möjlighet att lära oss mer om foto och föra in detta i större utsträckning i undervisningen. Jag har även fyra elever ur årskurs nio som är engagerade i detta. Projektet kommer att mynna ut i en utställning på Borås konstmuseum, men för min del är det erfarenheten i sig som är fantastisk och jag har redan flera idéer kring att arbeta med analys och ämnesbegrepp via foto. Och så är det förstås väldigt kul!

Jag gavs rådet att fota vardagsnära bilder och tänkte bjuda på några som jag har tagit inom ramen för fotoprojektet.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

bildämnets vecka måndag

Skärmavbild 2018-04-15 kl. 21.42.24Det är bildämnets vecka. Dags att poppa ut i sociala medier i syfte att skapa intresse och ökad kunskap för ett ämne som alltid får stå lite vid sidan av. Jag tänkte att det skulle vara vara värdefullt att dokumentera arbetsveckan på Instagram, så idag har jag publicerat femton bilder. Det kommer nära mig och det jag gör varje vecka, i egenskap av bildlärare på högstadiet

 

Jag har valt några av bilderna som jag vill berätta lite mer om

Skärmavbild 2018-04-16 kl.pngFörra veckan ägnade jag varenda minut åt att skriva omdömen. Det tar tid och jag behöver egentligen inte kryssa i alla kunskapskrav men jag tycker att det är viktigt att göra det. Det sätter bildämnet i ett annat ljus än att kryssa i , över eller under i nivå. Då hamnar man i det hantverksmässiga. Men de andra 8 kunskapskraven då? Dessa ställer till för oss, ämnet måste ses som kommunikativt även av andra. Att hela tiden ha styrdokumenten levande i allt man gör, underlättar dokumentationen. Det känns som ett underminerande beslut att ta bort delar av omdömet för mig som är bildlärare, ge mig färre elever istället! Ge mig en chans att göra rätt. Ge mig samma tid som andra lärare får för att rätta nationella prov.

Skärmavbild 2018-04-16 kl. 20.23.58Ljudnivån hamnar ibland nästan på 80 decibel. Ska jag behöva bli döv på jobbet? Jag blir väldigt trött och då tappar jag  lätt fokus. Sätt dig en timme med den ljudnivån. Lös femton konflikter under den timmen, tvätta bort en färgfläck och svara på 150 frågor av olika karaktär. Ta tio minuters rast och sen en timme till. Hade jag motionerat lite mer hade jag kunnat bli kustjägare, tänker jag.

Varför ska jag behöva ha helklass i ett praktiskt ämne?

Skärmavbild 2018-04-16 kl. 20.24.25

Jag var jättetrött när den här bilden togs. Och jag var inte speciellt glad heller. Nästan hundra elever har jag undervisning för på måndagar. Jag tänker inte på det. Man har vant sig.

Nä dagar som denna när man kommer nära sig själv och ser sina förutsättningar gör mig ledsen och jag hoppas på en förändring. Både för mig och dig. Kanske kan mina texter och bilder bidra till det?

veckan som gått

Idag fick jag jag veta mitt värde i kameler. Jag har inte kunnat släppa den tanken riktigt. Jag är värd 75 kameler och via en liten fördjupning på flashback där ämnet diskuterades flitigt 2006 så borde det omsätta c:a 37 500. Vilket låter som en rimlig lön. Men jag undrar förstås hur insatt min chef är i kamelvaluta. Och rimligheten i att min lön baseras på hårfärg och bröststorlek? Nåväl, man stretar på. Hårfärg och byst får ses som en bonus.

Det har varit en tuff vecka. Många omdömen blir det när man har arton klasser. Många samtal blir det också när man inte vill rödmarkera i onödan. Vi ska utgå från förmågor och dessa försvinner ju inte för att en inlämning inte har hunnit komma in. Det är ändå svårt att fullt ut sköta sitt jobb när ansvarsfördelningen är lite i obalans. Det är så mycket en till en idag, inte bara när det gäller digitaliseringen, utan allt fler elever räknar med individuella instruktioner. Det funkar sådär för mig, som har över fyrahundra elever. Jag orkar inte. Det är för mycket, för många.

Alla på den sidan är mina, kom jag på mig själv att säga i matsalen, när jag hade besök av fotografen Jerker Andersson häromdagen. Han hajade till, och då var mindre än hälften av eleverna på plats och mumsade i sig vegetariska biffar som var på menyn just den dagen. Vi hade just tittat på mina bilder och sen ätit lunch i matsalen. Jag känner verkligen att det här fotoprojektet som jag hoppat på i all hast tillför mig så mycket. Så häftigt att få besök av en riktig fotograf! Jag lyfte verkligen på hatten för den här kreativa människan och fick en insiktsfull stund med mig själv som jag inte haft på länge. Under ytan diskussioner, prata konstnärlig verksamhet, jag saknar verkligen en kollega i mitt eget ämne. Det hade varit så kul att få vara två. Jag tänkte skriva mer om just den fotografiska bilden i ett annat inlägg. Jag lärde mig mycket som jag vill dela med mig av.

Men att vara ensam bildlärare. I ett litet hus utanför skolan. Jag tycker det är strävsamt. Fick ett uppskattat besök häromdagen, en mentor i en sjua som tittade in. Jag önskar fler lärare kunde komma förbi för att se sin klass. Men här i ligger även en liten konflikt. Man måste förstå min situation och de val som jag gör. Det är väldigt unikt att ha arton klasser i ett praktiskt ämne en gång i veckan. Jag inser förstås att jag gör intrycket av vara för snäll, läs mesig, av en förbipasserande kollega. Är det allt för dumt uppförande av eleven så säger jag naturligtvis till, annars så påpekar även forskning att det är mer effektivt att berömma rätt beteende. Jag gör detta ganska konsekvent, det passar mig och det är inte urholkande på samma sätt som att hela tiden påpeka felaktigheter. Jag har aldrig lyckats köra ut någon,  men min besökande kollega gjorde detta lättsamt flera gånger. Röt till ”ut!” och eleverna gick ut i hallen bredvid nån minut efter att ha skrattat, rört på sig eller pratat högljutt. Hela scenariot fick ju mig att framstå som lam. Och det är ju jag säkert utifrån andras ögon. Men jag måste ju överleva detta, och må bra i det jag gör. Det här var en lektion, sen har jag sjutton till, med nya elever. Du får gärna vara den goda, påpekade min kollega  men det handlar ju inte om det. Jag är inte konflikträdd, jag måste bara ha en hållbar lösning både för mig och eleverna.

Ja veckan har varit intensiv men också innehållit en del kul. Lite upp och ner. Som vanligt.

att ha kul

För ett tag sedan blev jag injuden till läsecirkel, vi läser en gemensam bok som vi sedan reflekterar kring. Alla får välja ut en och den senaste boken är Carolina Klyfts memoarer, friidrotts stjärnan. Jag är inte särskilt sportintresserad tyvärr och jag har också haft väldigt svårt för att gå all in när det gäller grejer som bara blir en behållning för mig själv. Det skulle aldrig hända att jag skulle driva på mig själv att springa hundra meter och försöka göra det fortare än alla andra, i Sverige och världen. Jag hade kanske gett det en chans om det hade ökat chansen för bildlärare att få drägliga arbetsvillkor men kopplingen hade ändå varit lite långsökt kanske? Men läsningen innehåller annat som jag kan ta till mig.

Tänk ändå så självklart det är för elitidrottare att ges professionell coaching? De ges så mycket tid att rensa skallen, tänka rätt och fokusera på uppgiften. Även om det är att springa hundra meter jättefort. Själv ska jag ge hundratals barn en bra start i livet, fylla på dom med kunskaper och se till att de omformar och förädlar dessa på bästa sätt. Hade varit skönt om det satt en Arne i klassrummet och hejade på, gav väl valda tips och stärkande vägledning och en plan för nästa drabbning.

Nånting som inte var speciellt överraskande, även om jag inte vet så mycket om Carolina eller knappt följt hennes idrottsbedrifter, är hennes mantra att ha kul. Det är väldigt viktigt även för mig i min lärargärning. Att hela tiden vara på jakt efter det roliga, det mysiga, det man tycker om. För det finns där även i svåra stunder. Att aktivt leta upp det är något som jag måste för annars blir jag lätt översköljd av det negativa, det som krånglar, ställer det, komplicerar och är svårt och jobbigt. Det finns mycket sånt i vårt jobb.

Så den här veckan då? Jag fick många skratt sista lektionen, som vanligt. Vi gjorde absolut inte det vi skulle men fastnade i en diskussion om hur det är att ha en väldigt ung flicka hemma som gillar Frost. En diskussion som övergick till sagokaraktärer och vem man var mest lik? Överlag en massa enskilda samtal under veckan eftersom niorna ska påbörja sin individuella fördjupning, så många fina tankar och önskemål. Mina sjuor stretar på och några är redan så skoltrötta att de knappt får nått gjort. Därför gjordes en lång önskelista på nya infallsvinklar till bilden. På den stod rapmusik, spel och bilar bl.a, och jag dammade återigen av min monsterskola från fritids. Tänk att bli monster varnad istället för betygs varnad och därmed hänvisad till en blogg med uppgifter som utgår från the walking dead och andra specialintressen som omotiverade elever kan ha? Lite trixigt, men kul. Om det funkar, vilket jag tror att det gör. Man får så många fantastiska svar tycker jag när man närmar sig eleverna och det som intresserar dom. Fick veta ett musik intresse idag i årskurs 9, en youtube kanal med flera hundra följare. Våra barn gör så häftiga grejer, vi måste bara fatta vad dom gör.

Jag gör så gott jag kan och jag känner mig nöjd, jag har kul. Jag har jättegult hår nuförtiden och nya glasögon vilket också satt sin prägel på veckan, men de måste ju också få ha kul, eller hur?

 

Varför inte köra hela veckan?

bildveckan logo

För tredje året är det snart dags igen för bildämnets dag. Det har krånglat lite med datum, vi är ju ganska många bildlärare i Sverige och det har kommit lite synpunkter kring datum. Så jag tänkte lite. Varför inte köra hela veckan? Då har ju alla chansen att välja sin favoritdag och alla våra duktiga elever har också chans att delta!

 

Nu kör vi så det ryker, vecka 16 gäller även nästa år och året efter det.. Tanken är att sprida vårt goda arbete i sociala medier, att låta bildämnet märkas. Det är svårt att streta på själv, om vi stärker varandra med inspiration och pepp kan det kännas lättare.

Tänk också på att det är ju inte bara vi som ska få ta del av vårt arbete utan så många som möjligt för att bredda synen på ämnets innehåll och betydelse.  Loggan får brukas fritt i detta sammanhang. Publicera gärna även på samlingssidan Bildämnets dag , då det blir enklare för oss i det egna ledet att hitta vårt firande. Använd gärna #BILD2018 på twitter eller instagram.

Det bästa är att man egentligen inte behöver förändra så mycket utan kan i stort dokumentera och sprida det man gör under dagen/veckan. Sen kan man ju verkligen behöva äta tårta, som chefen borde bjussa på, eller få tanken att kanske låta hela skolan stanna upp och bara ha bild som tema? Men det där är en bonus, från dig som orkar och vill, inget man behöver göra. Vi gör redan så mycket bra som det är!

Inspiration kring hur du/ ni kan fira hittar ni på facebooksidan Bildämnets dag 

Några blogginlägg:

Bildlärarbloggen/ Åsa Fant:  https://bildlararen.com/category/bildamnets-dag/

Bildämnets dag och Vincent Van Gogh

som inspirerade  Backaskolan:

https://backaskolan08.wordpress.com/2016/04/22/bildamnets-dag/

LR ämnesspanar via Kristina Riilbe:  rbloggar.se/kristinarilbe/inspireras-av-varandra/

 

 

 

Årsdagen

Idag för ett år sedan började jag arbeta som bildlärare igen, på Dalsjöskolan i det lilla samhället utanför Borås. Jag har berättat detta för mina klasser idag och många elever applåderade, vilket kändes uppiggande. Hur ska du f i r a detta? löd följdfrågan. Är det inte fantastiskt, att ha elever som så självklart tänker att jag ska fira och inte sörja, som man kan tro att lärare gör nuförtiden? Jag gjorde en liten musical.ly som jag publicerade på instagram och det blev social media kaos igen i klassrummet. Jag vet inga elever som ges så mycket stoff på sin lärare att bearbeta, redigera och manipulera i andra medier där fjortonåringar får vara lite för sig själva. Jag kan bara hoppas att det slutar lyckligt för min del.

Skärmavbild 2018-02-19 kl. 20.06.40

Dalsjöskolan, skolan där superselfien föddes, har jag bara varit här ett år?

Året som bildlärare har varit lite tufft. Det är ganska intensivt med det stora elevantalet. alla anpassningar och bedömningar, att hålla lågan vid liv både för dom och mig och planera för en givande och lärorik bildundervisning. Jag har provat mig fram men mer målmedvetet och det känns som jag äntligen blivit mer fokuserad på det kommunikativa och hur jag ska arbeta.

Det är också lite rörigt att vara ny på en skola, kanske särskilt som man är ganska rutinerad. Gammal nog att vilja ha det på ett visst sätt, less på att bygga upp – man har liksom medverkat i det nu ett par gånger.

Jag påbörjade dessutom en masterutbildning året innan och bara liksom fortsatt på den vilket i efterhand känns helt enastående, trots att jag ännu inte är iland. Men ni som läser på avancerad nivå vet nog vad jag menar.

Elevrådet har jag tampats med, fått med mig en kollega. Jag ordnade med en utbildning och stretar på med årshjulet och förslag på olika teman. Min egen lilla klass har haft trubbel som jag aldrig riktigt hade hört talas om tidigare, varit mycket huvudbry och kärlek riktad åt deras håll under året.

Jag föreläste på konferensen bild i skolan för ett tag sedan, ett jättestor grej för mig, där jag också på många sätt summerade året. Det är så mycket som jag har landat i väl känner jag, sen kan man alltid göra saker och ting bättre. Det finns ingenting som tar slut i mig verkar det som och det gör ju också att det känns kul, det blir alltid en utveckling eller nått helt annat, jag blir aldrig färdig. Så fler år lär det bli!