hjärteprojekt

Gladiators LogoBloggen är fem år och jag har designat ett ny logotype. Ett hjärteprojekt, för jätteprojekt utanför allt annat får man styra med hjärtat.

Orkar knappt skriva efter en intensiv jobbstart men fick en uppiggande påminnelse idag om bildämnets vecka. När ska den firas nästa år? Vilken beundransvärd framförhållning! Och det känns alltid så enormt häftigt att en idé som jag poppat ut i sociala medier faktiskt fått genomslag. Man kan visst påverka även om man är ensam! En behöver inte vänta på att andra ska få en lucka i almanackan,samtidigt, eller ork eller ens hitta en lokal. All respons, om än i pytteskala i sammanhanget, gör mig så glad och stolt över att jag provade den erfarenheten, trots att jante stod och suckade tungt i dörren. Tacksam över Åsa Fant som blev lojal partner i detta projekt. Fortsättningsvis finns det stort hopp om att det, via oss alla som engagerar oss i bildämnets vecka, blir riktigt bra i syfte att stärka bildämnet i skolan och peppa undervisande lärare!!

Jag är fascinerad av sociala medier och vad man kan åstadkomma där. Jag minns särskilt när jag träffade på en bekant och fick tillfälle att diskutera mitt engagemang för bildämnet. Jag hade då återigen bestämt mig för driva idén om bildämnets dag som en slags manifestation med hjälp av sociala medier i Sverige. Som sagt så hade jag några ögonblick där i början då jag nästan var lite skärrad över mitt val att plötsligt en dag trumpeta ut i alla sociala medier att nu var dags att fira bildämnets dag, ett lite annorlunda beslut att ta helt ensam? Så jag ville fråga om råd.  Jag visste ju att hon också drev sin hjärtefråga väldigt starkt och byggt upp en stor organisation kring det på nätet.

”Fast det är ju bara jag”, sa hon till min stora förvåning. En person bakom det stora skalet? Och eftersom ämnet för hennes organisation var lite känsligt berättade hon att hon till en början hade flera konton för att kunna starta diskussionstrådar. ”Det skulle du också kunna göra.” Jag tappade hakan. Jag är så naiv. ”Ingen hade vågat annars”, menade hon, ”prata om d e t, om ingen hade börjat, så jag fick chatta med mig själv innan det tog fart”. Ja, få vågar börja. ”Men se nu så många som strömmat in och vill berätta , stötta och dela med sig. Människor över hela världen”. Så är det. Och syftet var gott denna gång.

Jag har dock ännu inte haft tid att chatta med mig själv, därav lite svalt i egna trådar fortfarande. Det får ta sin tid. Men förundran vändes snabbt till beundran. Jag tänker ofta på det samtalet. Att en enda person kan påverka så oändligt mycket via nätet, på gott och ont. En sida på facebook är allt man behöver. Kanske sitter nån nu i trosor och t shirt och skriver några rader framför teven när ungarna har somnat, klurar på nya manifestationer eller att sadla om helt för att rodda en världsomfattande hjälporganisation?

Det enda jag vet riktigt säkert är att Bildämnets vecka firas vecka 19, 2019.

some hearts never break

Skärmavbild 2018-08-10 kl. 08.53.25

Jag har bestämt mig för att blogga ytterligare ett år, mitt sjätte.

Ja, jag fortsätter hoppas och tro att jag kan bidra med intresse och styrka för bildämnet i skolan. Heja mig!

 

Ett nytt läsår är på intåg och jag har funderat kring det under sommaren. Önskar att jag kunde beskriva det som spännande och förväntansfullt, men det är väl ändå ingen som går på det där? För några veckor sedan kom ett nytt schema på posten och det knöt sig direkt i magen. Jag känner mig osäker på hur jag ska orka och få lusten för detta fantastiska yrke att räcka till?

När jag berättar vad jag arbetar med mig får jag ofta till svar att det måste vara jobbigt att ha så många elever, tonåringar dessutom. Det är väldigt tråkigt att höra tycker jag, den här allmänna uppfattningen som finns att barn och ungdomar skulle vara så besvärliga? Jag vill hellre lägga fokus på ett schema där jag förväntas ha sex lektioner på en samma dag, möten med över hundra elever med olika förväntningar och behov, med fem minuter emellan. Hur jag med över fyrahundra elever ska rodda runt ett mentorskap och lyckas följa upp elever i samtliga ämnen, stötta och peppa och bygga en god relation med deras föräldrar som vill ha svar på fullt rimliga frågor men som ändå är så svåra på nått vis? Att jag vill och tycker det är viktigt att engagera mig i elevrådet men vet inte hur jag ska orka det med allt annat? Att få tiden att räcka till. Exempel på vad jag tycker är det jobbiga, det som kan få det att snurra till och skapa motstånd för att gå tillbaka.

Men väl på plats brukar det gå bra. Det är ju även tanken på ungdomarna som gör att jag vill tillbaka. Målet är även detta läsår att se till att njuta och ha roligt i stunden. Det är ett sätt att objektivt se förväntan på prestation efter de förutsättningar man ges. Kul kan man alltid ha och det behöver inte utesluta viktiga lärdomar. Det blir vad det blir.

Mantrat jag gör så gott jag kan med det jag får. Ja jag gör så gott jag kan med det jag får. Bättre förutsättningar ger mer men därav inget som kan förväntas av mig i detta nu.

Skärmavbild 2018-08-10 kl. 08.54.21

På´t igen då!

Don´t break your heart. Break a leg!