En vardag fylld av kön

Under våren har jag påbörjat en uppsats i hopp om att nå en magisterexamen. Det jag främst vill närma mig är att ge förklaringsmodeller för skillnaden mellan pojkar och flickors betyg. Pojkar presterar överlag sämre i skolan än flickor, och då i synnerhet i ämnet bild. Därmed ses också ämnet som det mest könade. Den största och egentligen enda anledning till flickors framgång i ämnet beskrivs i den nationella utvärderingen som att flickor överlag är mer intresserade av bild. Därav blev även ett genusperspektiv på ämnet intressant, tänker jag,  och numera sedan en tid tillbaka har jag irrat omkring på denna komplexa väg av könsroller.

Det är också en något tung sten att vända för man ska ju  varken se eller göra skillnad mellan pojkar och flickor. Ändå görs det, väldigt ofta, och med normgivande sanningar som sällan ifrågasätts eller nyanseras. Men lite svårt att prata om så jag kan ju vara först ut och erkänna att jag lite småsvettig kommit till nya insikter allt eftersom. Forskning visar bla att det är just i lite mer avslappnade sammanhang under lektionstid som lärare släpper loss de värsta steroetypiska föreställningar om kön och jag kan ju verkligen babbla på om saker som inte har ett dugg med undervisningen att göra. En dag skrev jag upp alla samtalsämnen jag involverats i. På listan står Corona och flockimmunitet, Paulo Roberto, hur man ska uttala ordet kex, senaste avsnittet av Robinson, olika hundraser och billiga balklänningar och typ femton andra samtalsämnen där jag fritt och glatt pratat på. Jag fick dock inse mig besegrad då klockan bara var halv elva på förmiddagen och jag har ju liksom annat att göra än att dokumentera mig själv. Jag fick helt enkelt hålla truten resten av dagen, och kanske bäst så.

Flickors intresse, jag kunde inte släppa detta efter att jag läst det i den nationella utvärdering. Att det skulle vara självklart och även så avgörande? Häri kan det vara bra att ta en tankevurpa kring vilka egenskaper man tillskriver de olika könen och vad det eventuellt kan få för konsekvenser?

Nåväl, tog en paus från den tyngre texten. Nånting av värde lär det bli så småningom men det är också väldigt slitsamt att lära sig så mycket nytt, särskilt om något man tror sig vara lite bättre på än vad man faktiskt är.

Välkommen

Skärmavbild 2018-08-10 kl. 08.54.21I rubrikerna ovan har jag samlat och putsat till gamla blogginlägg som ett sätt att samla mina erfarenheter.

Lite mer spontana infall kan du läsa om i inläggen till vänster då jag skriver av mig under läsåret.

Väl mött/ Malin

Säsongstart för #bildchatt

Skärmavbild 2016-08-31 kl. 21.25.13

Som bakgrund var det egentligen ren slump att vi möttes på sociala medier. Nån ställde frågan ”var är alla bildlärare?” och jag var en som svarade ” här är jag”. Vi möttes senare i en egen fb grupp och startade vårt konto @bildamnet på twitter. #bildchatt var ett faktum :-). Det har gått två år nu, och kanske känns det som en självklarhet i flödet men för oss bakom ridån  har det varit hårt och stretsamt arbete. Inte helt enkelt att hantera när det bara är vi själva som poppat upp i diskussionen. För att inte tala om de veckor man diskuterat med sig själv och haft två konton igång samtidigt :-). Allt för syns skull, för att vi tror att det leder till nått gott om andra uppmärksammar våra ämnesdiskussioner. Vår ämnespassion. Och det gör det.

Jag vågar påstå att det var vårt lands främsta bildlärare som deltog i #bildchatt under säsongsstart, med reservation för att nån glömde eller inte kunde delta.  Kunskapsnivån är hög men ändå ödmjuk inför frågeställningar och nyfikenhet. Det är tungt att vara bildlärare. Jag är så oerhört yrkesstolt över alla er som orkar lite mer utöver det vanliga, tillsammans gör vi det stretandet värt något! Vi tillhör en yrkeskategori inom lärarkåren där inget är självklart gällande förutsättningar för att lyckas med vår pedagogiska insats, att kunna söka karriärstjänst eller ens att ges högre lön. Därför är våra röster tillsammans så oerhört viktiga, speciellt om de är positiva, kreativa och nytänkande. Tyck vad du vill om det men så är det, så blir vi starkare. Därför har vi #bildchatt.

Jag kommer att sammanfatta kvällens diskussioner i annat inlägg, jag blev bara så .. ja mjuk av den kärlek jag känner för alla er som kämpar på och vill nått med ämnet. pepp till er! Superstolt!

komma till ro

Jag är tacksam för alla kloka råd jag getts under veckan, både från stora och små. Man kan tydligen bli väldigt avslappnad av att slicka på olika pinnar man hittar i skogen, mer än vad jag visste. Jag har ännu inte provat detta, men det verkar ju onekligen intressant. Speciellt som flera barn satt på rad och intygade detta med grundlig erfarenhet. Kanske värt ett försök?  Jag känner mig lite spänd.

En lite längre person bad mig att se mina nya erfarenheter som gratis kompetensutveckling, en väldigt bra och klok tankevändare. Jag lär mig nya grejer hela tiden, samtidigt som jag också lär mig att använda mina gamla kunskaper på ett nytt sätt.

Jag är också glad över att intresset för fritids ökat markant i umgängeskretsen och upplever att jag är en bidragande orsak till detta. Dock är jag inte riktigt redo för att visa upp mig i sociala medier lekandes med lego, men det kanske kommer? Jag är ju rätt vass på lego, lärde jag mig idag.

Jag saknar självklart min bildundervisning men kan också ärligt erkänna att nya erfarenheter väcker ett breddat intresse. Mina treor som var så små för några veckor sedan är ju mina stora nu, de borde ju klara både det ena och andra.. Och man gillar ju dom också, jättejättemycket. Det dom behöver knackar på minst sagt och i den här åldern behöver ingen lära sig rita och måla, för det kan ju redan alla.

skolsmedjans afk 2015

Semestern inleddes med besök på skolsmedjans afk varberg. Ja varför inte? Utbildningen är gratis och min mamma bor i byn, då blir boendet också gratis. Det är även en chans för mig att skolavsluta med mitt utvidgade kollegium, de jag nätverkar med var och varannan dag på twitter och facebook. Häng på nästa gång! Du hittar program och annat på skolsmedjans blogg.

Årets tema var professionellt lärande och gav ny kraft att läsa Helen Timperleys bok. Jag har lite svårt annars att förhålla mig till texter och fick verkligen piska mig för att komma igenom boken första gången. (Ni vet väl att det är pedagogiskt läslyft i sommar förresten? Ett bra tillfälle att läsa och lära tillsammans. Mer om läslyftet: klicka här !)

Lena Göthe var först ut som föreläsare och gav sin syn på professionellt lärande. Det jag kommer att ta med mig är när vi på jobbet auskulterar hos varandra, att vi inte enbart ska fokusera på vår lärargärning utan vad vi vill att eleverna ska ha lärt sig. Min kollega ska alltså inte stirra sig blind på mig och det jag gör utan iaktta hur eleverna tar till sig den information, budskap, kunskaper som jag delar ut. Så väldigt självklart egentligen, ändå så svårt att komma på verkar det som. Lena hängde sig även kvar under dagarna vilket uppskattas.

AFK står för away from keyboard och det handlar väl egentligen inte så mycket om att inte få lov att använda datorn utan som jag skrev inledningsvis ett sätt att mötas IRL med nätverkande kollegor. En stor del av utbildningsdagarna består av samtal och diskussioner, i år kring temat det professionella lärandet. Vi blev indelade i mindre grupper och hade två möten då vi fick delge varandra erfarenheter och ha en diskussion utifrån givna frågor. Personligen tycker jag att det är en väldigt skön känsla att själv få bidra och ett nära samtal ger också mycket tillbaka, men det är en smaksak har jag förstått. Jag tyckte själv första gången att det var smått obekvämt men vande mig snabbt och insåg fördelarna och styrkan i det.

Pecha kucha är också en del av skolsmedjans utbildningskoncept. En föreläsningsform vi alla kanske borde öva på? Tjugo bilder och 20 sekunders prat till varje bild, i syfte att säga bara nödvändiga saker. Jag har precis släppt iväg iväg en AST elev till gymnasiet som förespråkade att vi lärare bara skulle säga det viktigaste ”varför kan du inte bara säga det absolut nödvändigaste, det går snabbare och man fattar bättre”. 🙂  Pecha kucha är tillgängligt för deltagarna för att sprida sina erfarenheter, projekt eller annat. Det är verkligen så roligt att få ta del av det, små karameller som slängs ut.

Några som tog större plats det här året var UR pedagogerna. Vi fick ta del av en ny programserie, för lärare och med lärare, och jag kan avslöja att det är ett projekt som kommer att falla väl ut. Det kommer att beröra.

Olof Röhlander stod för en föreläsning och han är ju ett säkert kort när det gäller att leverera. Retoriskt en oerhörd inspiration, hur han bygger en kunskapsberättelse med humoristiska nedslag, igenkänning, stundtals klump i halsen för att sedan skratta så tårarna sprutar med efterföljande aha upplevelser som man förmodligen tror att man har kommit på själv så småningom. Jag ägnade inte en sekund åt att anteckna vad han sa. istället fick vi varsin bok som han signerade och då fick han även veta att den ska läggas ut på personalrummet i höst. Det tyckte han också var en jättebra idé, kan jag hälsa.  I övrigt var budskapet att backspegeln är mindre än framrutan, blicka gärna bakåt och ta vara på den erfarenheten men inte i den utsträckningen att det skymmer sikten för att komma framåt.

Den avslutande föreläsaren var Malin Rapp. Jag kommer ju aldrig att glömma det experimentet hon utsatte oss för, som verkligen öppnade tankar kring hur viktig vår omvärld är, både fysiskt och psykiskt. Det kommer jag på något sätt att föra vidare. En riktig tankevända, och hennes sätt att prata om forskning kring hjärnan och hur vi funkar som människor var verkligen inspirerande och skapade mersmak att själv grotta ner sig mer i ämnet. Det var en fin avslutning.

smedjan

Till sist Tack till smedjan och alla andra som gjorde dagarna lyckade!

Ha en go sommar!!

#bildchatt onsdagar 20.00

Idag var det dags för första bildchatten på twitter. Jättekul. I vanlig ordning tog jag ett skärmkort lite sådär på måfå för att visa upp här på bloggen vilka viktiga synpunkter som kan komma fram i en enkel chatt.

Skärmavbild 2014-08-20 kl. 20.42.45

Se till att vara med du också!! Vi behöver varandra. Vi behöver snacka ihop oss. Idag blev det ämnesträffar, IKT verktyg och jag halkade som vanligt in i min önskan om edcamp med bara praktisk estetiska ämnen, som lätt skenar väg till en utställningsmässa med föreläsare och teachmeet med goodiebags. Idag nöjde jag mig dock med att bestämma ort, vilket genast mötte mothugg. Det är väl inget fel på Borås?! Nära till allt.

Häftigt ändå med en massa intressanta tweets i flödet. #bildchatt onsdagar 20.00 Nästa vecka 27/8 fortsätter vi våra diskussioner kring samarbete över landet, edcamp och att hitta sätt att publicera, synliggöra och skapa kontakt. Vi ses i chatten!

 

Idag började lässatsningen

Kanske självklarheter för många men jag har vacklat mig fram, språk och läsning är inget vi diskuterat i ämneslaget någonsin. Jag har väl hängt på mycket själv just för att både skriva och läsa är en kär syssla för mig. Jag fick en hel del tankar och insikter med mig i fortsatt arbete med bild texter redan vid första utbildnings tillfället idag. Jag är ju inte helt främmande inför att utveckla och vägleda inom ämnesspråket och har strävan att bli mer medveten om hur jag uttrycker mig i text eftersom detta på sikt leder till att eleven presterar bättre.

Jag har ingen lärobok i bild, jag skriver nästan uteslutet mitt eget arbetsmaterial. Det finns få konstböcker som är anpassade efter ungdomars mått att läsa så vill jag att mina elever ska fördjupa sig i någon konstnär får jag oftast skriva materialet själv. Den svåraste texten är väl annars kursplanen och betygskriterierna som eleven ska bearbeta och förstå för att ta ansvar för sitt kunskapsinhämtande i ämnet.

Även om man inte jobbar så mycket med just texter och läsning som bildlärare så delar man ändå ut ett par rader varje läsår. Det är i form av matriser, instruktioner som ska följas eller frågor som ska svaras på. Jag tänker att det kan vara bra om dessa rader är välformulerade och leder elevens kunskapsutveckling framåt, även om det bara är tre frågor.

Beskriv vad bilden handlar om? Vad har den för motiv? Ge exempel på saker i bilden som förstärker dess uttryck?

Det kan tyckas som ganska vanliga frågor kring bildanalys. Eleverna får en bild att utgå ifrån och ska diskutera, eller ha åsikter kring den utifrån ovanstående frågor. Jag lärde mig idag att man kan titta på sina texter ur flera perspektiv.

  • Vad finns det för ämnesspecifika begrepp som behöver bli tydliga och förklaras? (motiv, uttryck)
  • Vad finns det för vardagsspråk som kan röra till det? (Ge exempel på saker= grejer, fysiska objekt)
  • Finns det ord med flera betydelser? (motiv=orsak, anledning)

Frågan kring ”Vad bilden handlar om?” kan antyda att det ska finnas en berättelse i bilden.

Med tanke på att de språkliga kraven är överhängande i hälften av kunskapsmålen så är det relevant att också ägna tid åt det språk som används under lektionstid.

  • formulera och välja handlingsalternativ som leder framåt.
  • presentera sina bilder med anpassning till syfte och sammanhang.
  • ge omdömen om arbetsprocessen och visar då på samband mellan uttryck, innehåll, funktion och kvalitet i bildarbetet.
  • tolka såväl samtida som historiska bilder och visuell kultur och för då underbyggda resonemang med kopplingar till egna erfarenheter, andra verk och företeelser i omvärlden.
  • beskriver bildernas och verkens uttryck, innehåll och funktion med användning av ämnesspecifika begrepp.

Jag tyckte det var värdefullt och ser fram emot att lära mig mer.