Förra läsåret började jag beta av högskolepoäng i SVA, svenska som andraspråk. Jag har tagit 30 hp i ämnet och även om jag inte briljerat så är jag oerhört stolt över att min performansanalys klarade alla kriterier på G första försöket. Alltså, mig veterligen har jag inte läst grammatik sedan gymnasiet – och då var jag knappt intresserad av ämnet. Kurserna har varit svåra, språket är fyllt med begrepp och precision. Råkar man säga fel blir läraren helt förbryllad och undrar vad man babblar om – så det gäller att läsa på ordentligt.

Nu är jag inne på mina sista 15 poäng för att bli behörig på högstadiet. Jag är inte helt tänd på att undervisa i ämnet, men jag är supernöjd med att ha tampats med tillvalet och att jag kommer ha en gedigen grund för språkutvecklande arbetssätt i bild.

Jag trodde kanske att den här terminen skulle bli värre än någonsin, men vi håller på med genrepedagogik – och det känns bara kul! Vi lär också mer om cirkelmodellen, ett ämne med hög igenkänning eftersom jag diskuterat det mycket med kollegor. Vi hade workshop igår och jag kunde det mesta – jag kände mig rent av duktig! Det är en sådan härlig känsla när man märker att det man kämpat med faktiskt landar.

Språket och grammatikens värld är fortfarande komplex, men med erfarenhet, ny kunskap och lite envishet känns det som att jag äntligen har grepp om det. Nu ser jag fram emot de sista poängen och att ta med allt detta tillbaka in i klassrummet.