Den här dagen har varit helt perfekt, och jag måste stanna upp och reflektera.

Min första lektion var språkval i årskurs nio. Jag hade spänt mig dagen innan eftersom jag inte hade någon genomtänkt plan. Men så mindes jag några högar jag förberett som låg på skrivbordet i arbetsrummet – där det för övrigt också låg en chokladbit. Det blev en kanonstart på dagen. När småkillarna lufsade in var jag redan taggad på att förbereda dem inför diskussionsdelen i NP i svenska som väntar i höst.

Alla hade lämnat ifrån sig sina telefoner och ingen behövde plötsligt gå på toaletten mitt i min intressanta genomgång. Av en slump hittade jag en riktigt bra text om mobbning och läste den högt. Sedan fick jag lära dem några knep för hur man kan sammanfatta en text man just läst. Till sist fick de formulera frågor och påståenden kring texten som kan starta en diskussion. Jag tycker faktiskt att jag överträffade mig själv med råge – jag avrundade till och med med en exit ticket för att kolla av deras lärande.

Med stolt rygg bar det av till nästa lektion: halvklass i årskurs sju. Jag gick noggrant igenom alla steg för hur eleverna ska göra vid inlämning. Vi smakade på mina frågor tillsammans och jag berättade varför jag ställt dem. Jag hade också skrivit en modelltext på whiteboarden och tipsade om bindeord som för att och eftersom för att utveckla resonemang och ge förklaringar. Resultatet? Fina, omsorgsfullt gjorda inlämningar som verkligen värmde.

Just nu lägger jag all energi på årskurs sju för att ge dem strategier som hjälper dem att lyckas i ämnet. Och det är magiskt att undervisa i halvklass. Efter lunch hade jag ännu en sådan lektion, och dagen avslutades med helklass i årskurs åtta. Lite skillnad, men också det gick väldigt bra.

En dag att minnas. Imorgon kan vara en annan dag