Det finns verkligen inget tak för skrytsamhet när det gäller mina kollegor i bild i Borås stad – jag har sällan varit så imponerad. Kompetensen och erfarenheten är enorm, och utbildningsnivån i ämnet ligger på en helt annan nivå. Vi som träffas regelbundet är behöriga eller inte långt därifrån.

Nu är jag tillbaka i processledarrollen, och jag tänker gå all in!

Första steget för våra träffar är att ha en dagordning. Oj, tänker du kanske, men faktum är att vi pratar om så mycket intressant, och hittills har vi saknat en fast struktur. Vi behöver synliggöra vår kompetens, och det ser jag som mitt uppdrag. Senast snappade jag upp diskussioner kring implementering av kursplanen, inspirerande lektionsupplägg, arbetsmiljö, klassrumskultur samt språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt.

Min tanke är att ta vår kompetens och erfarenhet på allvar – synliggöra den, dela med oss av den och utveckla den tillsammans. Som processledare vill jag skapa strukturerade träffar där vi kan diskutera idéer, dela inspirerande lektionsupplägg och reflektera över undervisningens olika utmaningar. Samtidigt vill jag ge utrymme för frågor kring arbetsmiljö, klassrumskultur och hur vi kan arbeta språkutvecklande och kunskapsfokuserat.

Målet är att vi inte bara ska prata – utan verkligen omsätta våra diskussioner i praktik. Varje träff ska ge konkret inspiration, nya verktyg och ett stärkt kollegialt stöd. Jag vill att vi känner både stolthet över vår kompetens och nyfikenhet på vad vi kan utveckla tillsammans.

Och med dokumentationen vill jag också stärka bildämnet – synliggöra dess värde och möjligheter. Jag drömmer om att bli förstelärare, kanske till och med lektor i ämnet. Vad det kommer ge för resultat återstår förstås att se, särskilt med tanke på hur svenskan har en överflöd av förstelärare och att det ibland kan påverka möjligheterna inom andra ämnen.

Men det hindrar mig inte från att satsa fullt ut. Jag vill visa vad bildämnet kan bidra med, både i skolans helhet och i varje elevs utveckling.