Det pratas mycket i skoldebatten om “hårdare regler” och “tydliga konsekvenser” för elever som stör undervisningen. Många debattörer värnar om den viktiga relationen men verkar ha missat något grundläggande: vilken arbetsmiljö vi lärare faktiskt har.

Idag hade jag en lektion som påminner om varför. Elever vägrade arbeta, pratade i munnen på varandra, provokationerna haglade och stök blev norm. Jag försöker hålla ordning, bygga relationer, motivera, coacha och ge stöd – men relationer kostar. De kostar energi, fokus, hälsa. Och vad får man tillbaka? Ibland… ingenting.

Som lärare ställs man ofta inför ett val: bygga relation eller upprätthålla ordning. Jag väljer relationer – men det betyder inte att jag får respekt i gengäld. Det betyder att mina dagar fylls av reglebrott, ifrågasättanden och provokationer. Jag är mentor, betygssättande lärare, kontaktperson för vårdnadshavare, coach – men i stökiga grupper blir det jag som får ta konsekvenserna av elevernas maktspel.

Debatten om “tydligare regler” missar en sak: regler och konsekvenser är meningslösa om arbetsmiljön inte stödjer dem. Om det inte finns tillräckligt med personal, tydliga rutiner och stöd från skolledning, blir det alltid läraren som får bära kostnaden. Och ibland, som idag, känns det som att relationerna man försöker bygga bara fungerar som energi som försvinner i tomma luften.

Så ja, relationer är viktiga. Men ibland måste vi fråga oss: hur mycket kostar de egentligen, och vad får vi tillbaka i arbetsmiljö och respekt?