En elev gjorde mig skogstokig. Jag kände ofta redan innan lektionen hur jag spände mig. Han var inte högljudd eller bråkig – bara sirligt elak. Respektlös. Jag valde att ringa hem.

”Jag vill bara uppmärksamma dig på att din son verkar vara väldigt smart. Han kan till och med ha talang i ämnet, med goda förutsättningar att lyckas”, började jag. ”Därför är det så synd att han väljer bort ämnet och inte samarbetar.”

Vi pratade en stund om hur svårt det kan vara att visa sina goda sidor. Pappan lovade att prata med sin son. Det tog tio minuter. Mission impossible – löst.

Jag tycker inte att jag ljuger. Jag lyfter det positiva, även om jag sett det i en mikrosekund. Det är där jag väljer att fästa blicken. Man ringer inte hem och klagar på någons barn. Jag minns själv när jag hämtade mitt första barn från förskolan och hennes favoritpedagog skämtade: ”Ja du… din älskling, vårt lilla monster.” Det var sagt med värme – men affekten slog in direkt. Vad säger hon om mitt barn?

Blodsband är något annat än en god relation. Det sitter i kroppen. Vi kan dö för våra barn. Det är inte riktigt så som pedagog.

Och om man nu ska ringa hem – då ska effekten vara värd ansträngningen. Vad vill jag säga? Vad är syftet? Att ventilera att jag haft en tuff lektion? Att bekräfta bilden av att jag är så dålig som eleven kanske redan sagt hemma?

Men måste man inte säga som det är? Nä. Faktiskt inte. Barnen är bara i början av sina liv. Jag mötte en gammal elev på Maxi häromdagen. Han log förvånat. ”Jag trodde inte du ens skulle hälsa på mig.”
”Men vet du”, sa jag, ”det var då – och den tiden varar inte för evigt.

Även han gjorde mig skogstokig en gång.

Förändring kräver mod och insikt – och det är sällan smärtfritt. De flesta väljer bort det. Det är för jobbigt.

Och som lärare måste man fråga sig: Vilka belöningar får eleven för sitt beteende? För det finns nästan alltid en fördel, även med det negativa. Det kan handla om att få makt, bekräftelse, slippa ansträngning – eller bara sluta lite tidigare.

(Inlägget är en bearbetad version av en äldre publicering.)