språkets funktion

När min yngsta dotter var knappt två så tappade hon balansen i soffan. Hon ville ju förstås i likhet med sina äldre syskon hoppa runt där, men så råkade hon tappa fotfästet och slog överkäken i soffbordet. Såpass att hennes ena mjölktand tog samma väg från den en gång kom ut. Den fanns liksom inte mer. Det här ledde till besök hos tandläkaren och vid ett sådant tillfälle, då min lilla satt på en kudde i tandläkarstolen, valde tandläkaren att vända sig direkt mot min lilla baby som satt där. De satt en stund och tittade på varandra sen sa tandläkaren ”Inte mera nappe. Nappe inte bra för tand. Måste sluta nappe. Okej?”

Den här väldigt unga patienten hade precis lärt sig kommunicera med ord och hennes tandläkare gjorde ett helhjärtat försök att informera henne. Det gjorde mig rörd. På kvällen var hon tårögd och sa ”Ingen nappe, mamma, inte bra för tand”. Jag hade inte klarat den striden utan tandläkarens hjälp, det kan jag vara ärlig med. Så bra gjort.

Alla försök att nå fram som utomstående är värdefulla, tänker jag. Vi har så många förutsättningar att sätta oss in någon annans situation, förstå den språkliga nivån och att det går att kommunicera trots att ordförrådet är skralt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s