Kategoriarkiv: Ny i språket.

Kognitiv arkitektur i praktiken: tankar efter föreläsningen

Igår var det dags för storsamling med alla anställda pedagoger, och vi fick en eftermiddag fylld av föreläsningar. Vad pratar man om inför tusen personer? Friskt vågat, tänkte jag, och dammade av min idé om att samla Västsveriges bildlärare i Borås för en gemensam ämnesdag.

Första timmen hölls av Jonas Linderoth. Jag läste boken Lärarens återkomst för några år sedan och blev väldigt förtjust. När jag läste om den nu förstod jag att den fått kritik – men jag hade missat poängen första gången. Jag tycker fortfarande att boken är enormt läsvärd, och jag har alltid varit starstruck inför Linderoths kunskaper, särskilt eftersom jag även träffat honom i MIK-sammanhang. Dessutom påminner han gärna om sin bakgrund som bildlärare, vilket känns stärkande för oss i ledet – vi är inte ett gäng gamla pysseltroll, vi är lärare med kunskap och kompetens.

Linderoth pratade om kognitiv arkitektur – hur vårt arbetsminne har begränsningar och hur ny kunskap bäst förankras i långtidsminnet. Här blev det tydligt hur viktigt det är att kombinera förförståelse och multimodala resurser på ett medvetet sätt.

I bildämnet kan detta exempelvis handla om en collage-uppgift. Innan eleverna börjar kan läraren arbeta med förförståelse: visa färdiga collage, diskutera vad de uttrycker, vilka tekniker som används, och introducera centrala begrepp som komposition, kontrast, färgval och berättande. Eleverna får också reflektera över egna idéer och materialval, vilket aktiverar deras vardagliga språk kopplat till ämnet.

När eleverna sedan skapar sina egna collage – med bilder, färg, text och kanske digitala element – bearbetar de informationen visuellt, muntligt och praktiskt samtidigt. Genom att beskriva sina val och motivera sina kompositioner tränar de ämnesspråk och kommunikativa färdigheter, vilket stärker både deras förståelse för bildspråk och förmågan att använda visuella begrepp medvetet. På så sätt integreras både ämneskunskap och språk i ett meningsfullt lärande.

Genom att knyta an till elevernas tidigare erfarenheter och ge möjlighet att utforska och uttrycka idéer på flera sätt minskar man den kognitiva belastningen, och kunskapen blir mer hållbar och lättare att återanvända i nya sammanhang.

Linderoth gav också många tips som är gynnsamma för elever som ännu inte fullt behärskar svenska. Multimodalt arbete är något vi redan gör mycket i bild, men det blev tydligt hur medveten användning av förförståelse, exempelbilder, muntlig förklaring och praktiskt skapande kan förstärka både ämneskunskap och språk i undervisningen.

Detta är mina personliga reflektioner och tolkningar efter föreläsningen. Tack för att du läser.

Språkutvecklande bildanalys

2 svar

Jag har länge velat ha ett slags recept på språkutvecklande arbetssätt i bild. Men var börjar man? Det är också plågsamt att se hur många elever som har svårt att uttrycka sig i skrift – inte bara SVA-elever eller nyanlända.

Nu när jag undervisar årskurs sju i halvklass vill jag verkligen lägga en bra grund för dem i ämnet – och självklart stärka dem språkligt samtidigt. En av uppgifterna vi fick i SVA-kursen denna termin, som inleds med genrepedagogik, var att skapa en egen modelltext utifrån en genre. Jag valde att fokusera på bildanalys. Kort förklaring: en modelltext visar hur en texts struktur byggs upp inom en viss genre – det kan vara argumentation, faktatext eller berättelse.

En bildanalys hör till personlig reflektion, där det är viktigt att få tolka och tycka fritt. Svårigheten i helklass är att uppgiften ofta blir teoretisk och isolerad, och svaren kan bli tunna eller svårbedömda.

Jag skapade därför en modelltext som inte bara visar hur man skriver en personlig reflektion, utan också lyfter språkliga resurser som eleverna kan träna på. Genom att dela upp analysen i fyra steg – observation, tolkning, information om konstnär och slutsats – får eleverna en tydlig struktur utan att deras egna tankar begränsas.

Observationsdelen tränar konkreta substantiv och adjektiv samt objektiv beskrivning av miljöer och figurer. Tolkningsdelen uppmuntrar känslouttryck och känsloladdade verb, samtidigt som eleverna får motivera sina slutsatser. Genom fakta om konstnären ser eleverna varför det är viktigt att underbygga åsikter med information. Slutligen skriver de en reflekterande slutsats som knyter ihop hela analysen.

Elever som har svårt för skrift får konkret stöd i att formulera sig, argumentera och strukturera text. Det blir ett verktyg för att skapa en mer jämlik undervisning där alla kan uttrycka sina tankar tydligt. Samtidigt öppnar det upp för variation i undervisningen – en del moment kan diskuteras i grupp, en del görs individuellt, och andra kan skrivas tillsammans.

För mig känns det som att jag äntligen har ett recept på språkutvecklande arbete i bild – ett verktyg jag kan använda år efter år, samtidigt som elevernas språk och reflektion över konst stärks. Och visst, jag insåg ganska snabbt att det finns modeller som kombinerar genrepedagogik med bildanalys. Så fast jag några minuter trodde att jag kommit på något helt nytt, är det skönt att veta att arbetet vilar på etablerade, beprövade principer. Det är värt att undersöka mer. Du kanske redan har gjort något liknande?

Gillar du det här inlägget? Prenumerera gärna för att få fler reflektioner och tips direkt i din inkorg.

språkets funktion

Lämna ett svar

När min yngsta dotter var knappt två år gammal tappade hon balansen i soffan. Precis som sina äldre syskon ville hon hoppa runt där, men plötsligt tappade hon fotfästet och slog överkäken i soffbordet. Smällen var så hård att en av hennes mjölktänder helt enkelt försvann. Den var borta.

Det ledde till ett besök hos tandläkaren. Vid ett tillfälle, när min lilla satt på en kudde i tandläkarstolen, vände sig tandläkaren direkt till henne. De satt en stund och tittade på varandra, innan tandläkaren sa: ”Inte mera nappe. Nappe inte bra för tand. Måste sluta nappe. Okej?”

Den här lilla patienten hade precis börjat lära sig att prata, och tandläkaren gjorde ett hjärtligt och genuint försök att kommunicera på hennes nivå. Det rörde mig verkligen. Senare på kvällen var hon tårögd när hon sa: ”Ingen nappe, mamma, inte bra för tand.” Jag måste erkänna att jag inte hade klarat den striden utan tandläkarens stöd – så bra gjort!

Jag tänker att alla försök att nå fram, särskilt när vi möter någon med begränsat språk, är ovärderliga. Vi har så många möjligheter att förstå och anpassa oss till någon annans situation. Kommunikation fungerar även när ordförrådet är litet – det handlar bara om att våga försöka.