Jag var hos frisören med ungarna. När han slutligen tog tag i min äldsta dotters hår och hon nöjt fick den lugg hon hoppats på, fick jag en spontan idé: jag vill också bli sådär snygg. Så jag beställde samma lugg.

Det blev inte alls lika bra på mig, av någon anledning. Alltså. Det ser ut som om jag har klippt mig själv.

Det var som om frisörgnistan slocknade efter tredje klippningen – precis innan det var min tur. Så nu sitter jag här med en jävligt konstig lugg.

Jag tänker att den här luggen får bli en påminnelse. Man behöver inte beta av allas önskemål direkt. Det är okej att ta en paus. Att vänligt men bestämt säga: ”Jag ska bara ta en liten kaffe först – så det blir riktigt bra sen.”

Jag hade uppskattat det, såhär i efterhand.
Pausen.
Och kanske till slut även luggen.